Juridikstuderande Martin extraknäcker som nattvakt på ett
bårhus för att finansiera sina studier. Samtidigt härjar en seriemördare som
skalperar och mördar prostituerade i staden. När polisen tar psykopatens
senaste offer till bårhuset börjar märkliga och obscena saker att hända…
”Slå mig, ellers
skalperer jeg din kæreste.”
Jag gillar dansk film skarpt och landet har levererat flera
titlar som jag tycker väldigt mycket om och då menar jag inte bara de med Lars
Von Trier bakom kameran. Det som skiljer dansk film mot det mesta som Sverige
producerar är att de inte känns tillkonstlade eller mängdproducerade – de känns
äkta och deras humor är ofta härligt sarkastisk. Skådespeleriet är oftast på en högre nivå och historierna vågar mer och känns
genomtänkta. Nog om detta, Nattevagten var Ole Bornedals första film (om man
bortser från två tv-produktioner) och hans biljett till Hollywood. Efter en
amerikansk nyinspelning (Nightwatch, 1997) av filmen och två års arbete på filmbolaget
Miramax/Dimension i New York och Los Angeles flyttade han nittonhundranittiosju
tillbaka hem till Danmark. Förra året åkte han dock över till Kanada och
regisserade spökrullen The Possession så vem vet vad hans karriär har i skötet
härnäst. Strunt samma, Bornedals karriär i sig är för mig ganska ointressant
men nittonhundranittiofyra lyckades han skapa en oerhört tät psykologisk rysare
som håller tittaren i ett järngrepp.
Nattevagten har
många skådespelare som idag är etablerade och populära ansikten i tv-rutan och
i filmhyllorna. Nikolaj Coster-Waldau, Kim Bodnia och Sofie Gråbøl gör i Nattevagten tidiga roller i sina
karriärer. Den här blott tjugofyra år gamla Coster-Waldau är idag hunk i
Hollywood och gör succé i tv-serier som Game
of Thrones och storfilmer som Mama och nu senast Oblivion i sällskap med bland annat Tom Cruise. Gråbøl är omåttligt
populär i hemlandet i serien Forbrydelsen
som kommissarien Sarah Lund. Bodnia spelar i Nattevagten sin första stora roll, vilken ledde till flera
fantastiska personporträtt i danska pärlor som Pusher, Bleeder, I Kina Spiser De Hunde och Gamle Mænd I Nye Biler. När hans
karaktär Jonas sitter på andra sidan bordet mot den prostituerade Joyce och
tvingar henne att lyda hans minsta vink och berätta om det värsta som har hänt
henne, iskall i sin blick, satte han standarden för de roller han senare kom
att porträttera. När man tittar på Nattevagten
är det inte svårt att förstå varför deras karriärer tog ordentlig fart efteråt,
skådespeleriet är rakt igenom lysande från alla inblandade.
Bornedal lyckas skickligt bygga upp en krypande stämning och
många gånger osar filmen Polanski och Hitchcock. Sekvensen där mördaren
fortfarande är kvar hos sitt offer, samtidigt som Martins käresta befinner sig
i lägenheten, är i samma liga som någonting Brian De Palma kunde ha regisserat.
Martin och Jens ständiga utmaningar och vadslagningar om hur långt de vågar gå
innan någon av dem backar börjar som en sidohistoria men går sedan som en röd
tråd genom filmen på ett mycket tillfredställande vis. Även fast Nattevagten i grund och botten är en
historia om en galen seriemördare lägger Bornedal mest fokus på utvecklandet av
karaktärerna och deras relationer till varandra under filmens första timme. Det
otäcka ligger mest och pyr i bakgrunden för att sedan ta all fokus under den
sista halvtimmen. Nattevagten var
inte alls lika obehaglig som jag minns den men däremot är den jävligt spännande
och är en otroligt imponerande långfilmsdebut. Nattevagten ligger farligt nära ett toppbetyg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar