Texas Chainsaw 3D (2013)

När Sally, den enda överlevande från den fruktansvärda incidenten som kostade fyra av hennes vänner livet, lyckats fly från brottsplatsen kallas polis Hooper till familjen Sawyers hus. Arga medborgare nöjer sig inte med att Sawyers ska skicka ut deras motorsågssvingande son Jed utan de kräver lynchning. Huset med familjen i, bränns ner till grunden och alla utom ett litet flickebarn som får namnet Heather räddas ur flammorna.

Heather som ovetandes vuxit upp i tron om att Arlene och Gavin är hennes biologiska föräldrar, får ett brev från sin mormor Verna när denne har avlidit som berättar sanningen om hennes förflutna. Heather har ärvt mormors gigantiska hus och tillsammans med sin pojkvän och vänner beger de sig till den lilla staden Newt i Texas för att få nycklarna till sin nya egendom. Det visar sig dock att Heather inte var den enda som undkom lågorna. Nere i källaren gömmer sig ett monster, beväpnat med en motorsåg

”Trust me. Newt, Texas is the last place you wanna be.”

Texas Chainsaw 3D (nu såg jag den inte i 3D men effekterna verkade vara få) tar vid där originalet slutar. Under förtexterna får vi en kort resumé om vad det var som hände i Tobe Hoopers filmklassiker och sedan tar den nya filmen vid. Inledningen är skitsnygg och allt såg snyggare ut än vad det gjorde när jag såg originalet på bio förra helgen. Filmens inledande lynchning där Bill Moseley (Chop-Top Sawyer i The Texas Chainsaw Massacre 2) axlar rollen som Drayton Sawyer och där Gunnar Hansen i helskägg spelar en av många familjemedlemmar som förlorar livet i lågorna, är även den riktigt effektfull. Efter det är det tyvärr mest samma visa en gång till men det behöver ju inte betyda att Texas Chainsaw är en dålig film, den levererar precis vad jag hade väntat mig.

”Welcome to Texas, motherfucker!”

Från början var det tänkt att det skulle bli en trilogi av filmer om Leatherface. De skulle släppas i oordning där film två skulle utspela sig nästan uteslutande i sjukhusmiljö följt av den första filmen som skulle förklara händelserna som ledde till sjukhusvistelsen och sedan en sista som skulle knyta ihop säcken. Då filmbolaget ansåg att det var för ambitiöst och riskabelt slopade de idén helt och valde att istället nöja sig med en film som tog vid direkt efter originalet. Såhär i efterhand är det lite synd att de inte valde att göra en trilogi istället då det lät som en riktigt trevlig idé men Texas Chainsaw duger bra den med.

Jag gillar de flesta filmerna om Leatherface, Hoopers original var ett mästerverk och de andra når ju självklart inte upp till samma nivå men det behöver ju inte betyda att de är kassa, tvärtom, de har alla sin charm. Det finns någonting som jag gillar i alla delarna med undantag för kanske den fjärde delen och The Beginning. Nu har jag inte sett de båda på väldigt länge så vem vet, mina dåliga minnen av dem har kanske förändrats sedan dess och såhär i skrivande stund känner jag ett sug att se om allihop. Det finns många blinkningar till Hoopers original i Texas Chainsaw. Ett dött bältdjur på rygg vid sidan av vägen och flickan i frysboxen är nästan kopior av de scener som fanns i ettan och förutom att Hansen flimrar förbi gör även Marilyn Burns det som Heathers mormor. Skådisarna gör inte mycket väsen av sig utan är och beter sig mest som stereotyper. Clint Eastwoods son Scott spelar här polisen Carl och det är inte mycket han har ärvt av sin faders talanger, inte heller har han välsignats med pappas stenhårda ansiktsuttryck.

Texas Chainsaw börjar som vilken annan film i serien men sedan ballar det ut när stadens smutsiga hemlighet uppdagas och familjeband ska stärkas. Tidsuppfattningen är helt uppåt väggen och karaktärer verkar inte ha åldrats överhuvudtaget under de åren som gått sedan händelserna nittonhundrasjuttiofyra utspelade sig. Det är dock bagateller som man inte kan bry sig om om man ska kunna njuta av en film som denna. Texas Chainsaw har sina stunder när det kommer till våldsamma effekter men den var inte alls lika brutal som jag hade förväntat mig. Det förekommer lite cgi och gamla hederliga specialeffekter men i det stora hela är de ganska tama. Filmmakarna missade helt att ta tillfället i akt och förvandla tivolit till ett blodbad och det är ju lite synd. Texas Chainsaw är ingenting annat än en slasherfilm där ostiga kommentarer fälls och ungdomar blir mördade en efter en. Trovärdigheten är lika med noll och självklart kommer den ju inte ens upp i närheten av originalets höjder. Det är inte särskilt bra men det är heller inte särskilt dåligt och under rätt omständigheter är det alldeles försträfflig underhållning om man är redo att stänga av hjärnkapaciteten för en stund. Texas Chainsaw är underhållningsvåld och ingenting annat och som just det fungerar den utmärkt.