En kvinna dyker upp halvt döende på trappstegen till doktor
Arcos hem. När han är i full färd med att dämpa hennes smärtor och ringa till polisen,
dyker överhuvudet på kliniken Las Palomas - Ilsa (eller Greta som hon
egentligen heter) upp och lovar honom guld och gröna skogar om han överlämnar
kvinnan tillbaka till dem. Trots att han tar emot pengarna anmäler doktorn
händelserna. Många innan Arcos har ifrågasatt klinikens tillvägagångssätt som
specialiserar sig på att ”bota” åkommor som nymfomani, lesbiska böjelser och
prostitution men då det krävs mer än ord mot ord finns inget att göra. Det
visar sig dock att kvinnan har en lillasyster som efter lite övertalning får
doktorn att gå med på att tvångsinta henne på kliniken under falska anklagelser
(att hon legat med underåriga män – smakfullt val!). Hennes snokande gör att
hon snart hamnar i trubbel när en av de intagna tjejerna tjallar på henne. Den
sadistiska föreståndaren Ilsa har speciella metoder när det kommer till att
hantera problematiska patienter som lillasystern och hon skyr inga medel för
att få den information hon vill ha…
”I wasn’t always a girl. I had a very big cock.
But I wanted to be a real woman. I had an operation to cut my cock and my
balls. I believe it really worked.”
Ilsa är tillbaka fast Ilsa, the Wicked Warden är egentligen
ingen Ilsa-film även fast Dyanne Thorne ser ut och agerar precis som karaktären
hon personifierat. Karaktären går under lika många namn som filmen har titlar
men från och med nu väljer jag att nämna skapelsen vid namnet som min upplaga
fått – Ilsa, the Wicked Warden.
Tyvärr insåg jag kort in i filmen att utgåvan (undvik cheezy flicks släpp som pesten)
jag nyligen fått levererad till min dörr var kraftigt nedklippt och redigerad
där alla uppvisningar av kvinnokroppen i all sin prakt blivit bortklippt och
likaså de lite mer våldsamma sekvenserna. Detta är ju lite märkligt såhär år
2013 och självklart blev jag smått förbannad. Tur som jag har hittade jag en
gammal bränd dvd av filmen som jag hade liggande skräpande hemma och stoppade
den i dvd-spelaren istället och allt var i sin ordning igen.
”Not just a killing but a erotic murder, a
violent and primitive murder of a beautiful woman. It will be the
biggest hit of all time.”
Det första vi får höra när filmen drar igång är stön och
kvinnoskrik och Thorne viskar sensuellt The
Wicked Warden för tittaren så vi vet vad det är vi satt oss ner i soffan
för att ta del av. Sedan drar kastanjetter och akustiska gitarrer igång och
efter en fanfar seglar kameran vidare mot en badande Ilsa, samtidigt som vi får
bevittna en samling duschande kvinnor som under bevakning flitigt skrubbar sig
själva och varandra. Detta är bara de första minuterna av The Wicked Warden och resten av filmen faller i samma mönster. Jess
Francos inofficiella bidrag till Ilsa-filmerna är en smutsig historia som öser
på med perverterade snuskigheter. Francos fruga Lina Romay ansluter sig här till
ensemblen och precis som alla andra inblandade är det inte många minuter av
speltiden som hon behåller kläderna på, Franco själv dyker upp som doktor
Arcos. Jag har emellertid aldrig förstått folks fascination för Romay, det
finns mängder av kvinnor från eran som är mycket mer intressanta och har ett
mer säreget utseende. Jag anar att det har med att göra att hon är förknippad
med en hel dröse av regissörens filmer men då jag inte är en expert när det
kommer till Francos filmer är det kanske bäst att jag håller truten.
I The Wicked Warden
spenderar tyvärr Thorne (med knaggligare accent än någonsin) inte lika mycket
tid framför kameran som i den ursprungliga trilogin utan här är det mer fokus
på de intagna ”patienterna”. Så fort hon står i centrum är hon dock lika lysande
som vanligt och Ilsa är tveklöst ett av de absolut mest fantastiska påhitten
inom exploitationfilmens historia. The
Wicked Warden är inte alls lika lättsam och svart humoristisk som de
tidigare bidragen och tortyrinslagen som främst involverar elchocker är få. Vad
den däremot levererar är ofantliga mängder naket och lesbiska aktiviteter med
flera duschscener med tillhörande nakenslagsmål. Det är mer snusk än man kan
önska sig och kvinnorna spenderar den mesta delen av tiden stönande och utan
kläder - de är förbjudna att använda underkläder på kliniken. The Wicked Warden är inte det minsta
uppeggande och det mesta som händer i filmen är smaklöst. Som pricken över i
slänger Franco även in lite kannibalism. En sidohistoria berättar om en
snuskhummer som köper filmade övergrepp på patienterna och för varje gång han
får en ny leverans önskar han sig grövre innehåll, mot slutet hungrar böjelsen
åt snuff-film. Till de annars mest smaklösa partierna hör sekvensen där Ilsa
släpper lös ett gäng depraverade fångar i ett rum fullt av försvarslösa kvinnor
och det är en scen man sent glömmer. Musiken är smått fantastisk och dialogen
är något i hästväg där det uteslutande handlar om sexuella böjelser. The Wicked Warden är det snuskigaste
kapitlet i Ilsa-historien och jag kan inte annat än att känna mig lite smutsig
efter att filmen tagit slut - slutet är förövrigt skitbra! The Wicked Warden är inte det bästa bidraget till serien och mycket
av det som utspelar sig är inte okej någonstans men har man sett de andra
filmerna i serien vet man vad man har att vänta sig. Självklart gillade jag The Wicked Warden och det är lite
sorgligt att sagan nu är slut. Hejdå Ilsa, jag saknar dig redan. Hoppas att vi
ses snart igen!
Här kan ni läsa mina recensioner av de andra Ilsa-filmerna:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar