Wake Up and Die (2011)

Efter en blöt utekväll på krogen vaknar Camila upp med en främling vid sin sida, i en lägenhet hon tidigare aldrig varit i. Främlingen heter Dario och är en psykopat. Camila förstår snart att allt inte står rätt till och innan dagen ens har hunnit börja sluts Darios händer kring Camilas hals och livet rinner sakta ur henne. Nästa morgon vaknar Camila igen men det är inte en ny dag, det är samma mardröm som om och om igen utspelar sig. En ond cirkel har inletts där samma morgon återupprepas, alltid med samma resultat – Camila dör. För varje ny morgon blir Camila mer medveten om sitt öde och gör allt i sin makt för att förändra det.

”Det var ingen mardröm. Det var på riktigt.”

Jag tror aldrig att jag tidigare har sett en Colombiansk skräckfilm. Nu är Wake Up and Die inte en renodlad skräckfilm utan mer en psykologisk terrorfilm men i alla fall, det blev en intressant inledning till ett land som jag hoppas få se mer film ifrån framöver. För några månader sedan såg jag om Groundhog Day (Måndag Hela Veckan) tillsammans med min sambo då hon aldrig sett den tidigare så det är svårt att inte se likheter mellan dessa två filmer. Det är dock två helt skilda skapelser och Wake Up and Die är en ondskefull och skoningslös variant på samma tema, att vakna upp varje morgon till samma scenario.

Wake Up and Die är regissören Miguel Urrutias regidebut och jag ser redan fram mot vad han ska hitta på härnäst. Filmen innehåller bara två skådespelare (med undantag för minimala inhopp) och då krävs det verkligen att de övertygar – det gör de med bravur. Andrea Montenegro som spelar Camila är otroligt bra i sin totalt utlämnande roll som kvinnan som fastnat i en ond dröm. Det är inte i många scener som hon har kläder på sig, inte Luis Fernando Bohórquez som spelar Dario heller för den delen, och det är inte mycket som lämnas åt fantasin. Det råa men inte överdrivet grafiska våldet utspelar sig ofta till tonerna av vacker klassisk musik och kontrasten blir strålande. Camila ändrar taktik för varje morgon hon vaknar och det pendlar från uppgivenhet, ilska, rädsla till försök att förstå människans ondskefulla natur. Detta gör att det aldrig blir tråkig eller känns som ett långt upprepande, för även fast vi vet hur det ska sluta vet vi inte på vilket sätt. Snygga mellanpartier där historien spolas fram och tillbaka ger filmen ytterligare ett djup som gör mig nyfiken på varje nytt segment. En otippad vändning som använder sig av ett välanvänt koncept uppenbarar sig mot slutet men utan att förstöra filmens helhet. Wake Up and Die är ett uppfriskande bidrag till dagens våldsfilm och precis som Groundhog Day lyckas Wake Up and Die hålla publiken intresserad och frågande, fast på två helt olika sätt.