Stand by Me (1986)

En begravning får en vuxen Gordie att återvända till sin hemstad. I återblickar får vi uppleva ett lika delar smärtsamt som ömt barndomsminne.

Det är sommaren 1959 i en liten stad i Oregon. Fyra vänner beger sig på en resa längs tågrälsen för att leta efter ett lik, i hopp om att bli lokala hjältar. De hittar dock mer än ett lik, de finner sig själva.

Stand by Me är en historia om vänskap, längtan, förväntan och nyfikenhet. Den handlar om fyra unga pojkar som växer upp. Deras hemförhållanden är inte de bästa och de plågas av minnen från deras förflutna. Gordie har precis blivit av med sin storebror, sin hjälte, som avlidit i en bilolycka fyra månader tidigare. Hans föräldrar ser honom inte längre när de själva försöker bearbeta sin sorg. Teddy är en bråkstake som idoliserar sin fader trots att misshandel och fylla omgivit honom under hela sin uppväxt. Under resans gång förstärks vissa av vännernas band medan andra märker att de inte har mycket gemensamt längre. Det är en historia för vuxna med barn i huvudrollen. Jag har inte läst Stephen Kings novell The Body men han har verkligen lyckats fångat relationen mellan vännerna samtidigt som Rob Reiner lyckats visualiserat de vackra 1950-tals miljöerna. Det är en bra samling barnskådespelare och filmen visar genombrottet för River Phoenix, vars karriär blev på tok för kort. Kiefer Sutherland spelar här en tidig roll (långt från den patriotiske terroristbekämparen Jack Bauer) som rockabillysvinet Ace. Att spela svin är Sutherland mästare på vilket han bevisar i nästkommande års The Lost Boys, där han gör en fulländad rollprestation.

Stand by Me är en film som har växt sedan sist jag såg den och även fast den utspelar sig för 50 år sedan är den lika aktuell idag.