Les Revenants (2012)

Mystiska saker händer i ett litet samhälle någonstans i Frankrike då de döda plötsligt återvänder från ingenstans. Ingen vet varför de återvänt, inte ens de själva. De kvarlevandes liv förändras drastiskt och trots rädsla, väcks ett hopp i det lilla samhället, ett hopp om att fler ska återvända. De döda försöker förtvivlat att fortsätta sina avslutade liv men de som stannat kvar är inte lika villiga och frågan alla önskar svaret på, förblir obesvarad. Varför?

Les Revenants (serien bygger på en film med samma namn) eller Gengångare som den är mer känd som hemma i Sverige sändes exklusivt på SVT Play förra vintern och lovorden haglade. Nu har de börjat visa den igen och de som missade den förra gången bör starta upp datorn och ta del av vad som är det bästa jag sett på tv på år och dagar.

Les Revenants är en långsam serie som tar tid på sig att berätta sin ofta luddiga historia. Tittaren får ta del av långa tysta sekvenser där det egentligen inte händer någonting, eller kanske allt då svaren på frågorna är diffusa och mångbottnade. Uttrycksfulla plågade ansikten och det vackra landskapet som omger bergsbyn får mycket av seriens uppmärksamhet men det är så otroligt snyggt så jag kan inte annat än att utbrista, bravo. Allt är lågmält och suggestivt och serien lägger aldrig i en högre växel än nödvändigt. Det fullkomligt osar atmosfär och jag tänker flera gånger på David Lynch kultserie men även på John Ajvide Lindqvist fru Mias bok, Mannen som Föll i Glömska. De bär inte på så många likheter egentligen men Les Revenants levererar ungefär samma känsla. Det är en rysare som aldrig blir skrämmande men ändå får mig att rysa av välbehag. Det är ett drama som sakta berättar byns historia och utvecklar karaktärerna vilka aldrig slutar att förvåna. Ju mer jag tänker på serien desto bättre tycker jag att den är. Varje nytt avsnitt fokuserar på en ny person där vi får deras bakgrund och öde berättat för oss. De många sidospåren som sammanflätar historien mellan då och nu, är bra utförda och Les Revenants är en smart och välskriven historia som inte fastnar i de lättillgängliga klichéerna. Allt är otroligt välspelat och stämningsfullt och dialogen är helt fantastisk. Inledningen med tillhörande musik av bandet Mogwai är supersnyggt och deras musik som sedan följer med i serien påminner mycket om den Nick Cave skapar tillsammans med Warren Ellis.

Jag kan ju faktiskt erkänna att jag inte var överdrivet imponerad av serien under de första två, tre avsnitten men sedan hände någonting under det fjärde och jag blev helt fast och såg den andra halvan i ett svep. Les Revenants är det bästa och mest originella jag sett på länge och fransmännen visar här att de hanterar mycket mer än bara den nya vågen av extremfilm och pratglada, tårdrypande dramafilmer. Jag skulle önska mig att serien var några avsnitt längre och kommer det inte en andra säsong så blir jag fly förbannat. Les Revenants är för bra för att lägga i graven.