Sommaren Med Monika (1953)

Monika och Harry träffas på ett fik en dag och kommer underfund med att de är ganska lika varandra. De arbetar på trista jobb och har det problematiskt hemma. Det dröjer inte länge förrän de blir blixtförälskade och flyr storstadens alla måsten och tråkigheter och spenderar en passionerad sommar tillsammans i skärgården. Deras förhållande blir emellertid inte riktigt vad de hade tänkt sig.

”Vi måste nog tycka väldigt mycket om varann. Tror du inte det?”

Det är härligt att bli påverkad av någonting. Hela tiden dyker det upp nya saker som får en att viga en hel del tankekraft åt någonting nytt. Ingmar Bergman har fått ta upp mycket av min dyrbara filmtid de senaste veckorna och ju mer filmer jag ser eller ser om av regissören, desto mer faller jag pladask för hans skapelser. Idag spenderade jag förmiddagen med att traska runt i Bergmans fotspår i Helsingborg där han var teaterchef under två år i mitten av fyrtiotalet. Jag hittade också två filmer jag letat efter en längre tid och en av dom var Sommaren Med Monika som är en av regissörens filmer (jag inte sett tidigare) som jag allra mest har velat se.

”Det är fan vad stan är snygg. Tänk att det alltid är lika kul att se den.”

Sommaren Med Monika skapade rabalder på sin tid genom att visa upp en spritt språngandes naken, då tjugoett år gammal Harriet Andersson i hennes första stora filmroll. Hemma i Sverige var censuren snabba med att plocka fram saxen medan i USA så blev effekten tvärtom och extra nakenscener spelades in och klipptes in i filmen. Än idag är Sommaren Med Monika den Bergmanfilm som flest amerikanare har sett. Tittar man på Sommaren Med Monika idag så finns det ingenting i filmen som är det minsta chockerande, däremot var den väldigt före sin tid och historien har sedan dess inspirerat flera filmskapare genom åren. Sommaren Med Monika känns inte särskilt förlegad utan håller riktigt bra för att vara över sextio år gammal och helheten och agerandet från Lars Ekborg och Harriet Andersson känns väldigt trovärdigt. Borta är sliskiga klichéer och tramsigheter och Bergman ger tittaren en mogen approach på ungdomlig kärlek och passion. De båda ynglingarnas (hon 17 år, han 19 år) naiva flykt från den trista vardagen och deras uppvaknande när livet kommer ikapp dem, är en intressant resa och Bergman hinner till och med få med lite actionladdade sekvenser under filmens nittio minuter. För att vara en film från femtiotalet så är den fullproppad med svordomar och för den tiden omoraliskt och opassande uppförande men idag så är några fan, satan och en naken kvinnokropp ganska oskyldigt. Sommaren Med Monika är ett bra exempel på när ett romantiskt drama görs rätt. Den var inte alls vad jag hade föreställt mig och även fast filmen tar upp ett tufft ämne så är det inte en tung Bergmanfilm, det är däremot en väldigt mogen och stundtals otroligt charmig skapelse som till största del utspelar sig i oerhört vacker skärgårdsmiljö. Det känns som om det var ungefär här som Bergman hittade sin personliga signatur som skulle komma att prägla hans filmer de resterande femtio åren. Sommaren Med Monika är ett viktigt kapitel i Bergmans historia och ett måste för dem som är intresserade av bra svensk film.