fredag 25 juli 2014

Hamnstad (1948)




Första gången som Gösta träffar Berit så har hon precis försökt att begå självmord genom att kasta sig i det iskalla havet nere vid hamnen. Gösta har återvänt hem efter att ha spenderat åtta år till sjös och flyttar in hos en polare och tar jobb nere i hamnen. En kväll på ett dansställe så träffar Gösta Berit igen och de blir kära i varandra. Berit är emellertid ängslig för det överhängande hotet av att hennes elaka mor ska skicka tillbaka henne till uppfostringsanstalten där hon tillbringat den största delen av sitt liv. Livrädd för att Gösta ska få reda på hennes problematiska uppväxt som så många gånger satt käppar i hjulet för hennes lycka håller hon det inom sig, tills det blir ohållbart och sanningen måste komma fram…

”Jag vill vara fri! Men ingen begriper hur jag längtar efter att få vara mig själv och sköta mig själv.”

Hamnstad är en tidig Bergmanfilm som sällan nämns i hans sammanhang. Det känns inte som en typisk film av regissören men mycket av det som kännetecknar honom finns här. Hamnstad är en historia om uppoffringar, vänskap och problematisk kärlek och till min förtjusning så var filmen överraskande bra. Som vanligt så tar Bergman upp, för den tiden tabubelagda ämnen såsom engångsligg, självmord, psykisk ohälsa, abort och äktenskapsproblem och aldrig känns det tillkonstlat. Personerna svär och till och med en hastig nakenscen överrumplar en timme in i filmen. Den till en början bombastiska och dramatiska musiken känns missanpassad men den lägger en skön stämning över filmen, inte minst i inledningsscenen. Bengt Eklund och Nine-Christine Jönsson gör väldigt bra ifrån sig, något de bevisar i Göstas utbrott i lägenheten eller när Berit förtäljer sitt livs historia för sin chockade partner. Hamnstad börjar problematiskt och ju längre filmen går desto mer problematiskt blir det, fram till det hoppfulla slutet. Hamnstad är mörk och brutal i sin ton, i varje fall för att vara från fyrtiotalet, och den visade sig vara en positiv överraskning som säkerligen kan uppskattas av både vanligt folk och Bergmanentusiaster.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar