måndag 21 juli 2014

Sommarlek (1951)




Den tjugoåtta år gamla balettdansösen Marie är aktuell i uppsättningen av Svansjön. När det är dags för generalrepetition får hon ett paket levererat till sig innehållandes en dagbok, skriven av hennes ungdomskärlek Henrik. Hon tar färjan över till skärgården där deras två månader korta men blommande kärleksaffär utspelade sig tretton år tidigare, innan historien fick ett tragiskt slut…

”Dagar som pärlor – runda, glänsande, trädda på gyllene tråd. Dagar till bredden fyllda av lek och smek. Nätter i vakna drömmar. När sov man? Inte fanns det tid att sova.”

En kärlekshistoria signerad Ingmar Bergman är sällan en lycklig skapelse rakt igenom, Sommarlek är inget undantag. Bergman tar upp problematiken i kärleken och vågar ruska om ordentligt, summeringen är aldrig ”och så levde de lyckliga i alla sina dagar” och det är ganska befriande att få bevittna ibland. Jag är svag för romantiska komedier och drama men det finns få som slår huvudet på spiken så som Bergman gör. I Sommarlek lyckas regissören med att få med den ungdomliga kärleken och den vuxna melankolin i en tillfredsställande blandning och Sommarlek är Bergmans första film där han själv tyckte att han kunde behärska sitt yrke som regissör ordentligt. Sommarlek är en rakt berättad historia, utan en massa onödiga sidohistorier och krusiduller och Maj-Britt Nilsson och Birger Malmsten övertygar i sina roller som det älskande paret. Maries berättarröst leder oss från början till slutet av historien genom att läsa Henriks skrivna dagbokssidor och de otroligt vackra och sagolika skärgårdsmiljöerna i sommarskrud är fantastiska att få ta del av. Sommarlek är inte en av Bergmans bästa filmer men det är i alla fall ett alldeles förträffligt drama om livet, döden och kärleken med en mycket tillfredsställande summering. Om du av någon konstig anledning måste välja att bara se en Bergmanfilm som utspelar sig i skärgården så rekommenderar jag emellertid Sommaren Med Monika.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar