Ett kringresande cirkussällskap åker från stad till stad för att underhålla invånarna. Kortväxta Hans och Frieda är förlovade men Hans tankar är någon annanstans. Han är vansinnigt förälskad i den vackra men falska Cleopatra som utnyttjar varje tillfälle hon kan till att lura Hans på pengar, samtidigt som hon är romantiskt involverad med den elaka Hercules. När Cleopatra får nys om att Hans ärvt en förmögenhet friar hon till honom och börjar smida ondskefulla planer. Hans är förblindad av kärlek men hans trogna vänner ser genom Cleopatras falska fasad och planerar en gruvlig hämnd.
”Offend one and you offend them all.”
Det blev ett jäkla holabaloo när Freaks 1932 chockerade publiken med sin historia om vad som utspelade sig bakom kulisserna på en cirkus, där den övervägande delen av de arbetande var födda med fysiska avvikelser. Filmen totalförbjöds runtom i världen och det dröjde över trettio år innan Freaks kunde släppas fri i utvalda länder som sakta men säkert förstod filmens storhet. Freaks kantades av ramaskri där folk tyckte att det var fruktansvärt att regissören Tod Browning kunde skapa en film av denna sort. Historierna kring effekten av filmen är många och i vissa fall är de extremt överdrivna. En kvinna som testspelade för en roll påstod att hon fick ett missfall på grund av filmens chockerande natur. Detta är ju helt absurt då alla verkade missförstå Brownings vision med filmen. Freaks är många gånger felaktigt distribuerad som en skräckfilm, vilket den ju definitivt inte är. Filmbolaget MGM ville ha en ny skräckfilm i stil med Dracula (som ju Browning regisserade för Universal) eller Frankenstein men vad de fick var någonting helt annat, någonting de inte var redo för. Browning som själv haft en bakgrund i kringresande cirkusar valde att använda sig av industrins riktiga stjärnor, alla med avvikande utseenden. Att få stifta bekantskap med siamesiska tvillingar, människor utan armar eller ben, dvärgar, kvinnor med skäggväxt, människor med förkrympta huvuden, hermafroditer eller mannen utan underkropp var tydligen för mycket för publiken.
”You dirty, slimy freaks!”
Freaks är en ofta väldigt sorglig historia om både utanförskap och gemenskap. Bröllopssekvensen är hjärtskärande och man måste vara helt känslobefriad för att inte känna en enorm sympati för den förkrossade Hans. De verkliga utbölingarna och monstren i filmen är de ”normala” människorna som med karaktärerna Cleopatra och Hercules framställs som riktiga svin. Cirkusens samling av udda karaktärer är en enda stor familj som ställer upp för varandra i alla lägen och det skildras med ett stort hjärta. Browning var före sin tid när han skapade detta kontroversiella mästerverk. Det blev slutet på hans karriär som efter filmens premiär gick stadigt nedåt. Även fast Freaks är åttio år gammal känns den inte på något vis daterad. Vissa ämnen blir aldrig inaktuella och Freaks är ett unikt tidsdokument som omvärderats rejält i efterhand och anses idag, med all rätt som ett mästerverk. Freaks är en otroligt vacker film som vågar porträttera de vilseledande känslostormarna i det ”fula och förbjudna”. Det har aldrig gjorts en kärlekshistoria av denna kaliber sedan dess och kommer förmodligen aldrig att göras. Det är totalt klichébefriat och lyckas än idag att beröra sin publik. Det första som upptog mina tankar när jag slog upp ögonen i morse var Freaks. Freaks är en av de bästa filmer som någonsin har gjorts och jag ser redan nu fram mot nästa gång jag får ta del av denna fantastiska historia. Freaks är en film som aldrig kommer att falla i glömska och den kommer att hitta sin publik i varje ny generation, det är jag övertygad om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar