Penny slutar sitt jobb och försakar sina vänner för att
flytta ut till en avskild stuga tillsammans med sin pojkvän Scott så att han
kan följa sina drömmar och spela in en dokumentärfilm om naturens skönhet.
Scott inser snart att han tagit sig vatten över huvudet och spenderar större
delen av dagarna med täcket över huvudet samtidigt som Penny blir alltmer
irriterad. En dag blir deras liv genast lite mer intressant när de snubblar
över gåtfulla figurer i terrängen som visar sig vara designade av ingen mindre
än en viss Mr Jones. Mr Jones är en mytomspunnen figur som under sjuttiotalet
skickade sina alster till folk med olika befattningar runt om i världen. Ingen
vet dock vem han är eller var han befinner sig så Scott och Penny ser sitt livs
chans, att göra en dokumentärfilm om legenden. Snart finner de sig insnärjda i
en mardröm…
”You’ve got no idea what these things do to
your mind.”
Mr. Jones berättar en jävligt cool historia om en fiktiv
mytomspunnen figur med samma namn. Inledningsvis är det riktigt intressant och
den skygga artistens skapelser är minst sagt fascinerande. Figurerna som paret
finner lite varstans i skogen är otroligt snygga och ser ut som en blandning av
något ur The Wicker Man och The Texas Chain Saw Massacre. Filmskaparna serverar oss intressanta teorier kring dröm och
verklighet och till en början är det väldigt stämningsfullt. Halvvägs in blir
det lite rörigt och den skakiga kameran som av någon idiotisk anledning visar
tittaren Penny eller Scotts ansiktsuttryck istället för det som händer framför
dem, är otroligt irriterande. Visst, Mr.
Jones är till viss del en found footage eller mockumentärfilm men den
skiftar då och då sin berättarstil. Inget fel med det och ibland fungerar
filmen riktigt bra om man ser den som en psykologisk mardröm men jag är inte
helt nöjd med resultatet. Jag tänkte flera gånger på fjolårets höjdarrulle
Resolution som gav mig samma känsla när jag såg den fast Mr. Jones är inte alls av samma kaliber. Ibland känns Mr. Jones som en skräckfilm regisserad
av David Lynch och i nästa stund som en ingående studie av ett psykbryt och i
ärlighetens namn så vet jag inte riktigt vad filmskaparna vill få sagt med
filmen. Trailern till Mr. Jones var
väldigt lovande men slutresultatet håller inte riktigt hela vägen. Det är en
väldigt intressant historia som vid några tillfällen serverar några riktigt bra
sekvenser men i det stora hela kände jag mig blåst på konfekten. Mr. Jones är inte dålig men tyvärr så är
filmen många gånger frustrerande och kaotisk. Det är synd på ett så bra upplägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar