Allt har varit lugnt och skönt de senaste två åren i den
lilla staden Grovers Bend. Byfånen Charlie har anslutit sig till de två
intergalaktiska prisjägarna Lee och Ug och jagar monster i rymden. Brad är på
väg hem till sin mormor för att fira påsk, ovetandes om att två bondlurkar just
hittat några mystiska ägg på hans familjs numera öde farm som de ska försöka sälja
i sin antikaffär. Inuti gömmer sig såklart de elaksinnade hårbollarna med
sylvassa tänder och under stadens årliga påskäggsjakt så brakar helvetet lös
ännu en gång i den annars sömniga staden…
”Yuck, veggies, ugh!”
Den grymt underhållande rymdmonsterrullen Critters fick inte
helt otippat en uppföljare bara två år senare. För filmens regi står Mick
Garris som med Critters 2 inledde sin karriär som filmregissör. Tillsammans med
David Twohy (numera mest förknippad med sina filmer om Riddick) som här
debuterar som manusförfattare skrev de båda en otroligt underhållande och
lyckad uppföljare. Garris som senare kom att förknippas med en rad mer eller
mindre lyckade Stephen King-filmatiseringar levererar här (tillsammans med
Psycho IV) sin bästa film.
”There must be hundreds of them!”
Critters 2 är den Critters-film som jag har sett flest
gånger genom åren. Allt är precis som vanligt när det kommer till uppföljare.
Allt är mer dramatiskt och uppskruvat - allt från musiken till blodigheterna.
Denna gång är det fler håriga rymdmonster och till och med lite naket inslängt
i en oförglömlig sekvens där prisjägaren Lee antar sin nya skepnad i form av en
Playboytjej. Crittersarna är nu ännu mer ilskna och kan bäst beskrivas som
landkrabbornas pirayor, de äter allt som kommer i deras väg och avskyr
grönsaker. Den stora Critters-bollen som rensar landsbygden är ett bra bidrag
till serien och när jag var liten så gav just den sekvensen mig många svettiga
mardrömmar. Critters 2 är mer
fartfylld än sin föregångare och humorn fungerar även denna gång väldigt bra.
Det refereras hejvilt till andra klassiska skräckfilmer och om man nu vill
djupanalysera så visar Garris här för första gången att han diggar Stephen King
i en enkel hyllning till Cujo när en av lantisarna blir skrämd av en skällande jycke.
Jag vet inte om jag gillar uppföljaren mer eller mindre än originalet, det är
nog en smaksak. Skit samma, Critters 2
är i alla fall helt i samma klass som ettan och har även den en speciell plats
i mitt skräckfilmshjärta. Nu är jag redo för trean och fyran!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar