Åtta ilskna hårbollar med sylvassa tänder flyr från ett
fängelse i rymden på jakt efter föda. De landar i den lilla sömniga hålan
Grovers Bend i Kansas och i rask fart har de omringat familjen Browns avskilda
gård och förvandlar de fyra familjemedlemmarnas liv till en levande mardröm.
Hack i hälarna är dock stadens enda räddning, två intergalaktiska prisjägare
som nu familjens öde ligger i händerna på.
”However, you must stop them before they can
feed.”
Critters-filmerna
tillhörde mina favoriter när jag som yngling började utforska skräckfilmens
fantastiska värld. Särskilt den andra delen i historien såg jag flera gånger
som ung men nu var det länge sedan jag såg någon av de fyra filmerna. Hur som
helst så var det ett kärt återseende och jag längtar redan tills när jag ska se
de resterande delarna i serien.
“We're here for the Crites.”
I dundersuccén Gremlins
kölvatten följde en rad liknande filmer. Ett av de mest lyckade exemplen är
b-filmsklassikern Critters. Critters
är en otroligt underhållande monsterrulle som osar de filmer som fyllde
parkeringarna på drive-in biograferna under femtiotalet. Det är en charmig film
med ett stort hjärta som är så där härligt flamsig utan att den slår över och
blir påfrestande. Precis som Gremlins
så är det inte en särskilt våldsam historia utan det är en lagom balans av
spänning och skräck med ett gäng riktigt fräcka rymdmonster i huvudrollerna.
Familjen Brown och den mindre begåvade halvalkisen Charlie är sympatiska
figurer som är lätta att tycka om och det finns inte många döda minuter under
filmens gång. Jag är otroligt svag för filmer som utspelar sig på den
amerikanska vischan och här fungerar de limiterade omgivningarna riktigt bra. Critters är en perfekt mysrysare som
aldrig blir otäck men som är en fartfylld historia som får mig att sukta efter
mer när eftertexterna rullat färdigt. En nyinspelning är tydligen planerad till
någon gång under nästa år, vilket känns ganska onödigt då originalet än idag
håller hög klass. Critters är en
monsterfilm för hela familjen som tåls att se flera gånger. Året är 2014 och
jag är fortfarande barnsligt förtjust i filmen. Det är ett bra betyg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar