Två syskon och deras polare från New York åker till Amazonas
för att ta reda på om kannibaler verkligen existerar. Gloria ska skriva en
doktorsavhandling om ämnet, brorsan Rudy fotograferar och vännen Pat hänger på
för lite rajtan-tajtan. Efter att trion stöter på allehanda otäckheter dyker
två män upp i djungeln varav den ena är svårt skadad och de flyr från vad de
hävdar är kannibaler. Det skriker otur om de båda nyanlända och snart visar det
sig att trion inte har att göra med skrämda flyktingar utan våldsdyrkare i jakt
efter droger och smaragder. Trion fångas i ett nät av terror, fast det är
ingenting mot vad som väntar dem ute i djungeln…
“The following feature is one of the most
violent films ever made. There are at least two dozen scenes of barbaric torture
and sadistic cruelty graphically shown. If the presentation of disgusting and
repulsive subject matter upsets you, please do not view this film.”
Cannibal Ferox var den första kannibalfilmen jag såg och den
gjorde stort intryck på mig. Jag var då helt oförberedd på vad italienarna hade
att erbjuda när det kom till skräckfilmsgenren då jag nästan uteslutande hade
matats med filmer från USA. När jag lärde känna Italiens skräckfilmer så
väcktes mitt filmintresse till liv på allvar. Jag insåg då att man kunde dra
allt till sin spets - och lite till.
“Get off my case motherfucker!”
Efter det att Ruggero Deodato skrämde skiten ur publiken med
Cannibal Holocaust så rotade sig kannibalgenren på allvar. Umberto Lenzi var
ingen nybörjare när det kom till kannibaler, om man tittar
tillbaka i hans katalog så hittar man fler exempel.
Redan i början av sjuttiotalet så regisserade han sin första film som
behandlade ämnet, The Man from the Deep
River och han återkom till ämnet igen året innan Cannibal Ferox med Eaten
Alive. Hursomhelst så var Cannibal
Ferox Lenzis svar på Deodatos Cannibal
Holcaust och det är omöjligt att inte jämföra de båda filmerna. Cannibal Ferox är emellertid en ganska
lättsam variant i jämförelse. Cannibal
Holocaust är perfektion och Cannibal
Ferox är ett grymt underhållande djungeläventyr med tillräckligt mycket
våldsamheter så att det räcker för att tillfredställa vilken våldsdyrkare som
helst. Djungelns lag är grym, inget snack om saken. Precis som i Cannibal Holocaust så innehåller Cannibal Ferox några scener med djurvåld
fast denna gång så är de (med undantag för ännu en sköldpadda som får sätta
livet till) inte lika groteska – jag tycker fortfarande inte att de är okej. De
båda filmerna använder sig av liknande grundhistoria där kannibalerna inte är
de elaka utan det är människan från civilisationen som är de riktiga monstren
och principen fungerar åter igen.
“Oh God, please let her die soon. Oh, let her
die soon. And let me die soon too, please.”
Cannibal Ferox är
som jag nämnde tidigare till största del ett djungeläventyr (om man bortser
från några scener i New York där polisen försöker ta reda på vart brottslingen
Mike har tagit vägen) och det är ett otroligt underhållande sådant. Vi blir
introducerade för en skara kul karaktärer där kåtbocken Pat (Zora Kerova) och
kokainisten Mike (Giovanni Lombardo Radice aka John Morghen) hör till
favoriterna. Radice är i sitt esse och även fast han till vardags inte verkar
vara särskilt intresserad av sina prestationer inom skräckfilmen så är han ett
viktigt namn i landets många bidrag till genren. Cannibal Ferox är, trots sin våldsamma natur, stundtals ganska lustig
och det ena påståendet dummare än det andra skuttar iväg under filmens gång.
Därför är det svårt att ta Cannibal Ferox
på allvar, den är gjord att chockera, ingenting annat och det är definitivt
inget fel i det. Filmen innehåller en rad brutala och idag klassiska
våldsscener där våldet mot ögat, kastreringen, macheten mot kraniet och
brösthängningen (en av världshistoriens elakaste scener) tillhör favoriterna.
Även fast Cannibal Ferox är brutal
som fan så är den inte lika chockerande idag som när jag såg den första gången men
det är en bra introduktion till genren innan man ger sig i kasst med den riktiga
jätten, Cannibal Holocaust. Cannibal Ferox är en lightvariant av
modern till alla kannibalfilmer men en väldigt bra och förbannat rå lightvariant
som bör ses av alla som har ett intresse av italiensk våldsfilm!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar