Två veckor har gått sedan kupolen isolerade invånarna i den
lilla amerikanska staden Chester’s Mill. Kaos råder och Barbie är ett hårsmån
från döden när medborgarna plötsligt faller livlösa till marken. Detta är
emellertid bara en av många underliga saker som numera hör vardagen till i
Chester’s Mill och det dröjer inte länge förrän nya problem måste tas itu med.
“Two weeks ago, an invisible dome crashed down
on Chester's Mill, cutting us off from the rest of the world. Why the dome is
here or what mysteries lie ahead, we still don't know. Every day it tests our
limits, bringing out the best and the worst in us. Some say we'll be stuck here
forever, but we will never stop fighting to find a way out.”
Första säsongen av Under the Dome avslutades ju som bekant
med en cliffhanger där Barbie skulle lynchas inför en påstridig publik. Inte
helt otippat så klarar han livhanken och genast knackar nya problem på dörren. Under the Dome var en stor besvikelse
och den enda anledningen till att jag fortsätter titta är för att jag är smått
besatt i allt som har med Stephen King (han dyker förresten själv upp i det
första avsnittet) att göra. Första säsongen (som jag recenserar HÄR) var ett slag i ansiktet mot den
fantastiska förlagan och den andra säsongen fortsätter att distansera sig från
romanen. När jag nu har accepterat att tv-serien inte kommer att likna boken
utan skapar sin egen historia kring kupolen och dess invånare så är det lättare
att ta serien till sig. Det betyder inte att jag tycker att den andra säsongen
är särskilt bra, bara snäppet bättre.
I centrum står fortfarande Barbie, Julia, Big Jim, Junior
och småttingarna Joe och Norrie. Några av de större karaktärerna trillar av
pinnen och nya introduceras. Även fast de nya stjärnorna beter sig minst lika
idiotiskt som de flesta andra så är de bättre än många av dem som fick alldeles
för mycket fokus i den första säsongen. Döingen Melanie som har en viktig
koppling till kupolen dyker plötsligt upp, likaså datanörden Hunter, den
religiösa barberaren Lyle (spelad av countrysnubben Dwight Yoakam), snillet
Rebecca, Barbies pappa Don och både Juniors mamma och farbror har centrala
roller. Tragiska och ödesdigra saker händer hela tiden och i nästa stund så är
allt glömt och förlåtet och manusförfattarna gör sitt yttersta för att hålla
liv i spänningen. Resultatet blir oftast övertydligt och trist och Under the Dome liknar för varje avsnitt
mer Lost än Kings roman. Under the Dome är en serie som inte
låter tittaren använda hjärnan särskilt mycket och det känns som om seriens
skapare kommer på handlingen allt eftersom och ibland blir det lite väl
tramsigt. Första halvan av den andra säsongen är ganska ointressant men mot
slutet blir det faktiskt lite spännande och Kings mörka personporträtt
genomsyrar det sista avsnittet som helt klart är bäst i hela serien. Den andra
säsongens cliffhanger är bättre än den första och kommer det en tredje säsong
så kommer jag förmodligen bänka mig i tv-soffan ännu en gång, även fast det
känns som om jag både kan ha och mista en fortsättning. Under the Dome är ett dumt och klyschigt tidsfördriv, ingenting
annat. Stephen Kings roman däremot är förstaklassig underhållning, så gör er
själva en tjänst och skippa tv-serien och läs boken istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar