onsdag 1 oktober 2014

Under the Dome: Season 2 (2014)




Två veckor har gått sedan kupolen isolerade invånarna i den lilla amerikanska staden Chester’s Mill. Kaos råder och Barbie är ett hårsmån från döden när medborgarna plötsligt faller livlösa till marken. Detta är emellertid bara en av många underliga saker som numera hör vardagen till i Chester’s Mill och det dröjer inte länge förrän nya problem måste tas itu med.

“Two weeks ago, an invisible dome crashed down on Chester's Mill, cutting us off from the rest of the world. Why the dome is here or what mysteries lie ahead, we still don't know. Every day it tests our limits, bringing out the best and the worst in us. Some say we'll be stuck here forever, but we will never stop fighting to find a way out.”

Första säsongen av Under the Dome avslutades ju som bekant med en cliffhanger där Barbie skulle lynchas inför en påstridig publik. Inte helt otippat så klarar han livhanken och genast knackar nya problem på dörren. Under the Dome var en stor besvikelse och den enda anledningen till att jag fortsätter titta är för att jag är smått besatt i allt som har med Stephen King (han dyker förresten själv upp i det första avsnittet) att göra. Första säsongen (som jag recenserar HÄR) var ett slag i ansiktet mot den fantastiska förlagan och den andra säsongen fortsätter att distansera sig från romanen. När jag nu har accepterat att tv-serien inte kommer att likna boken utan skapar sin egen historia kring kupolen och dess invånare så är det lättare att ta serien till sig. Det betyder inte att jag tycker att den andra säsongen är särskilt bra, bara snäppet bättre.

I centrum står fortfarande Barbie, Julia, Big Jim, Junior och småttingarna Joe och Norrie. Några av de större karaktärerna trillar av pinnen och nya introduceras. Även fast de nya stjärnorna beter sig minst lika idiotiskt som de flesta andra så är de bättre än många av dem som fick alldeles för mycket fokus i den första säsongen. Döingen Melanie som har en viktig koppling till kupolen dyker plötsligt upp, likaså datanörden Hunter, den religiösa barberaren Lyle (spelad av countrysnubben Dwight Yoakam), snillet Rebecca, Barbies pappa Don och både Juniors mamma och farbror har centrala roller. Tragiska och ödesdigra saker händer hela tiden och i nästa stund så är allt glömt och förlåtet och manusförfattarna gör sitt yttersta för att hålla liv i spänningen. Resultatet blir oftast övertydligt och trist och Under the Dome liknar för varje avsnitt mer Lost än Kings roman. Under the Dome är en serie som inte låter tittaren använda hjärnan särskilt mycket och det känns som om seriens skapare kommer på handlingen allt eftersom och ibland blir det lite väl tramsigt. Första halvan av den andra säsongen är ganska ointressant men mot slutet blir det faktiskt lite spännande och Kings mörka personporträtt genomsyrar det sista avsnittet som helt klart är bäst i hela serien. Den andra säsongens cliffhanger är bättre än den första och kommer det en tredje säsong så kommer jag förmodligen bänka mig i tv-soffan ännu en gång, även fast det känns som om jag både kan ha och mista en fortsättning. Under the Dome är ett dumt och klyschigt tidsfördriv, ingenting annat. Stephen Kings roman däremot är förstaklassig underhållning, så gör er själva en tjänst och skippa tv-serien och läs boken istället.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar