Det har gått tjugo år sedan Laurie Strode nätt och jämt
klarade livhanken när hennes bror Michael Myers gick bärsärkargång i kvarteret.
Under nytt namn lever hon tillsammans med sin sjuttonåriga son John i den lilla
staden Summer Glen i Kalifornien. Laurie lever fortfarande i skräck och är
djupt traumatiserad av händelserna och det är med all rätt. Michael Myers har
fått nys om var hon befinner sig och är på väg att avsluta det han påbörjade
för tjugo år sedan.
“I met him fifteen years ago. I was told there
was nothing left. No reason, no conscience, no understanding, even the most
rudimentary sense of life or death, good or evil, right or wrong. I met this
six-year-old child, with this blank, pale, emotionless face and the blackest
eyes... the devil's eyes. I spent eight years trying to reach him, and then
another seven trying to keep him locked up because I realized that what was
living behind that boy's eyes was purely and simply... evil.”
I år började jag och min hustru med traditionen att
tillsammans avnjuta pumpabaserad mat och dryck och titta på skräckfilm under
oktobers sista dag. Jag har så länge jag kan minnas tittat på någon del ur
filmserien Halloween när den 31e oktober gör entré, precis som jag alltid
försöker se någon del ur Friday the 13th när fredagen den 13e dyker upp i
almanackan. I år föll valet på den sjunde delen i Halloween.
“I didn't mean to make you jump. It's
Halloween. I guess everyone's entitled to one good scare.”
Jag har inte sett Halloween H20: 20 Years After sedan den
gick på bio. Efter framgångarna med Scream
så var det helt plötsligt okej att visa skräckfilm på bio igen och sedan dess
så går det upp rysliga filmer på bio flera gånger per år och det är någonting
jag tycker är otroligt kul. Halloween H20´s
inledning är väldigt snarlik just Scream´s
och vad som sedan följer känns som en typisk nittiotalsskräckis med högljudd
musik, billiga hoppa-till-sekvenser och ganska ”snälla” filmmord.
Manusförfattarna har helt skippat de tre tidigare filmerna i serien (och
Halloween III så klart) och tillsammans med de två första filmerna så avslutar Halloween H20 trilogin om Michael Myers
och hans syrra Laurie. Många kända ansikten dyker upp, gamla som unga. Jamie
Lee Curtis repriserar sin roll som Laurie och hennes mamma i det verkliga livet,
Janet Leigh dyker upp i en liten roll.
Josh Hartnett filmdebuterar i ful frisyr, Michelle Williams spelar hans
flickvän, Joseph Gordon-Levitt spelar tuffing som får en skridsko i ansiktet
och rapparen LL Cool J (som faktisk inte är så irriterande som förväntat)
spelar säkerhetsvakten Ronny som fyller fritiden med att skriva erotiska
noveller. För regi står skräckfilmsveteranen Steve Miner och resultatet är i
det stora hela riktigt tillfredställande och det är svårt att komma med några
egentliga invändningar. Halloween H20
gör precis vad den ska. Det är en slasherfilm med i stort sett samma upplägg
som tidigare fast med lite kändare skådisar och med en lite högre budget än
vanligt. Det är en väldigt kort film som redan efter mindre än åttio minuter
tackar för sig och om man bortser från den åttonde delen som följde fyra år senare
så är Halloween H20 en värdig
avslutning för filmserien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar