Firestarter (1984)

Tolv fattiga gymnasiestudenter testar 1969 en starkt hallucinatorisk drog vid namn Blandning Sex. Resultaten var förödande. De utvecklade gåvor som gav dem förmågor som telekinesi, psykisk dominans, stunder av övermänsklig styrka och tillfällig kontroll över det sympatiska nervsystemet. Det var i själva verket inga gåvor utan förbannelser. Försökspersonerna fick alla svåra huvudvärker efter det att de använt sina talanger och de som inte blev galna eller tog livet av sig gjorde sig den mystiska organisationen, som låg bakom experimentet, Butiken av med.

De två studenterna Andy och Vicky McGee överlevde experimentet och tillsammans fick de en dotter, Charlie. Charlie visar sig också ha gåvor men utan de fruktansvärda sidoeffekterna. Hon kan med hjälp av sin tankekraft sätta eld på saker och ting. Vetskapen når snabbt (som en löpeld) Butiken och snart är Charlie deras topprioritet.

”They’re coming. They’re coming for us. They’re gonna kill you Daddy. We have to run, we have to hide, we have to...”

Butiken mördar Vicky och kidnappar den nu 7-åriga Charlie men Andy lyckas frita henne och efter det är far och dotter på ständig flykt undan organisationen. Det visar sig lönlöst att försöka undkomma Butiken som hyr en lönnmördare vid namn Rainbird, som har egna planer för den lilla flickan. Det dröjer inte länge förrän de blir de infångade och får agera labbråttor. Men Charlies krafter visar sig vara mäktigare än vad de någonsin kunnat ana.

”If I do something bad, will you still love me?”

Firestarter är Stephen Kings sjätte publicerade roman och den åttonde (om man bortser från Creepshow som jag recenserar HÄR) i raden av filmatiseringar. Firestarter har för mig aldrig varit en favorit bland drösen av alla filmatiseringar av Kings verk. Nu har jag dock inte sett filmen på säkert 15 år och under en resa till Barcelona bestämde jag mig för att äntligen läsa romanen. När jag kom hem gav jag filmen en tredje chans. Firestarter är fylld med bra skådisar och jag hade helt glömt bort att en ung (och vacker som en sommardag) Heath Locklear här spelar rollen som Andys fru Vicky. Martin Sheen är som vanligt mycket bra i rollen som Butikens överhuvud Hollister och George C. Scott är förbannat trovärdig som den iskalla lönnmördaren Rainbird (han har hästsvans och bär poncho för att dela likheter med bokens karaktär som var en inhemsk amerikanare) och en skådespelare jag glömmer hur bra han är tills han dyker upp i en film. Filmens riktiga stjärna är dock Drew Barrymore som efter sin succéroll som E.T.s polare Gertie, även här visar hur hon kan charma sig rakt in i hjärtat på filmtittarna med sitt rollporträtt av den sköra men livsfarliga Charlie. Det tyska bandet Tangerine Dream sätter stämningen i filmen med sitt drömlandskap av oroväckande syntar och soundtracket fungerar lika utmärkt till att agera bakgrundsmusik i hemmets lugna vrå.

Firestarter är regisserad av Mark L. Lester, som till största delen av sin karriär har hängivit sig åt actionfilmer som Commando och Showdown in Little Tokyo, men det kunde lika gärna ha varit en film signerad David Cronenberg. Nu gjorde ju Cronenberg sin egen filmatisering av en Stephen King roman, The Dead Zone (som jag recenserar HÄR) ett år tidigare (också den med Martin Sheen) men Firestarter känns som en tidig Cronenberg-film som tar upp ämnet om kroppen och hjärnans funktioner och dess missöden. Jag är övertygad om att filmen skulle ha passat honom utmärkt.

Firestarter är en bra bok och en bra film men filmatiseringen lyckas något bättre. Som vanligt när det kommer till böcker som överförs till film är vissa händelseförlopp och scener alternerade, borttagna eller ersatta och mycket av bokens språk har direkt överförts till filmens dialog. I detta fall är det till filmens fördel då bokens mittparti kändes aningen utdraget och svårt att komma igenom medan filmen rullar på i ett bra tempo. Trots detta känns varken boken eller filmen fulländad och engagerar inte riktigt. Jag tycker fortfarande att Firestarter är en av Stephen Kings svagare skapelser. Men en svagare skapelse av King är ändå över medel och Firestarter har inte lyckats stilla min hunger efter hans verk. Nu har jag dock äntligen läst boken och sett filmen säkert tre gånger och det får räcka. Nu går jag vidare.

The Dead Zone (1983)

Läraren Johnny är med om en bilolycka och hamnar i koma. När han vaknar upp fem år senare har allt förändrats. Hans dåvarande flickvän har gift sig och skaffat barn, dessutom har han blivit välsignad med en gåva/förbannelse. Han kan se in i framtiden, bakåt med för den delen. När han får syner av incidenter som sedan blir till verklighet vill alla ha hans hjälp, allt från att hitta bortsprungna katter till att agera spågumma. Samtidigt som Johnny legat i koma har en mördare och våldtäktsman härjat i staden. När fler unga kvinnor hittas mördade bestämmer sig Johnny för att hjälpa polisen hitta mördaren, vilket han gör men lyckas även bli skjuten på kuppen. Trött på att enbart vara igenkänd som mannen som kan se in i framtiden flyttar Johnny och försöker börja ett nytt liv, i en ny stad. Det är lättare sagt än gjort när han en dag får visioner om en presidentkandidat med ödesdigra planer.

The Dead Zone har jag sett vid flera tillfällen som tonåring. Det är också den David Cronenberg film jag sett flest gånger. The Dead Zone är en av de bättre Stephen King filmatiseringarna och Christopher Walken visar här vilken bra skådespelare han faktiskt är. De senare åren har han blivit något av en genreskådespelare och resultatet blir ofta en parodi på sig själv. Kul kuriosa är att Johnnys sista uppgift till sina elever innan bilolyckan var att de skulle läsa Legenden om Sleepy Hollow. I Tim Burton’s filmatisering från 1999, spelade Walken rollen som ”Hessian Horseman”. The Dead Zone är en bra film men tyvärr inte lika bra som jag kom ihåg den. Det känns lite som om Cronenberg vill, precis som med A History of Violence (recension HÄR), få in två filmer i en. Även här är filmens första del den bästa. Nu har jag inte läst boken men som med så många andra filmatiseringar har säkert boken det som filmen saknar.

The Believers (1987)

Martin Sheen spelar Cal Jamison, psykiatrikern som efter sin hustrus död tar sin son och flyttar till New York. Där börjar han jobba som terapeut till New Yorks poliskår. Kommissarie McTaggert tar kontakt med honom efter att en av hans poliser, Lopez, blivit galen i samband med ett ritualmord på ett barn. Lopez berättar om de sju makterna och om en grupp som utövar svart magi, han är övertygad om att de är efter honom. En natt rymmer Lopez från hispan och samtidigt hittar polisen ytterligare ett barn som fallit offer för sekten. Självklart blir Lopez huvudmisstänkt men Cal är inte lika säker. Lopez tar kontakt med Cal och ber honom att möta honom då han är övertygad om att Cal och hans sons liv är i fara. Innan Cal hinner dit har Lopez tagit sitt eget liv efter att han skrikit ordet Culebra. Culebra är spanska för orm och efter en obduktion är det just detta de finner i hans magsäck.

När jag gick i femte klass hade vi en lärare som gillade skräckfilm. På rasterna brukade han berätta om olika filmer för mig och den film som etsade sig fast i mitt huvud var The Believers, eller De Sju Makterna som han kallade den för. Efter många om och men hittade jag den i vår lokala videobutik och tyckte at den var lysande och hur läskig som helst. Det dröjde nog fem-sex år innan jag såg filmen igen och jag tyckte fortfarande den var lika bra, kanske inte lika otäck, men en mycket bra thriller. Nu var det dags att se den för tredje gången och ingenting har förändrats, det är fortfarande en mycket bra film. The Believers är regisserad av John Schlesinger, mannen bakom Marathon Man och Midnight Cowboy. För storyn står Mark Frost som mest är känd för att tillsammans med David Lynch skapat en av världens bästa tv-serier, Twin Peaks. The Believers känns inte det minsta daterad om man bortser från att telefonsamtal oftast görs i telefonkiosker men det känns bara befriande att för en gångs skull slippa det frenetiska klickandet på mobiltelefoner. The Believers innehåller en perfekt blandning av svart magi, voodoo och religiös vidskepelse. Spindelscenen framkallar fortfarande krypningar i kroppen och det är svårt att inte vända bort ansiktet. Det är en perfekt film för en regnig eftermiddag med ett högt tempo och en som alltid lika solid Martin Sheen. Sonen Charlie Sheen har mycket att lära av sin far när det kommer till skådespeleri, för de kvalitéerna verkar han helt tappat idag.