The Tower (2012)

Det är julafton och förberedelserna inför årets mest glamorösa fest i skyskrapan Tower Sky pågår. Det anses vara Koreas lyxigaste skyskrapa där 5700 boende bor i de 1700 lägenheterna. När de obligatoriska inspektionsronderna görs, uppmärksammas det att sprinklersystemet inte når över den sextionde våningen och att det förväntas starka vindbyar. Trots trubbel avfärdas problemen som struntsaker och det är klackarna i taket och julfirande för hela slanten. Galejet blir kortvarigt när en helikopter kraschar in i byggnaden och kaos utbryter. Det som inte får hända händer – skyskrapan brinner!

”Vilka era förväntningar än är på den här kvällen så kommer de att överträffas.”

Koreanska The Tower har jämförts med The Towering Inferno och det är inte det minsta konstigt. Filmen är klart inspirerad av Hollywood-hitten från sjuttiotalet och det är svårt att inte se de många likheterna i både handling och händelseförlopp. Det är egentligen skit samma om The Tower är en officiell nyinspelning eller inte då det på löpande band görs halvtaskiga remakes i Hollywood och detta är fan så mycket bättre än de flesta.

”Äh, vad skulle kunna hända?”

The Tower innehåller allt en bra katastroffilm ska innehålla. Vi blir serverade den obligatoriska inledningen där huvudkaraktärerna presenteras och efter en halvtimme drar det igång med grymma specialeffekter och filmen lyckas hålla ett jämnt tempo under de två timmarna. Längs vägen får vi ta del av de ofrånkomliga händelseförloppen med allehanda hinder och incidenter och det hela avslutas i en tårdrypande final. Min enda invändning mot The Tower är de grymt irriterande humoristiska inslagen. Den högljudde kocken som ska fria till sin flickvän är otroligt enerverande och självklart så är han en av dem som lyckas klara sig med livet i behåll (ursäkta spoilern). Jag vet inte om detta skrattas åt i hemlandet men jag har svårt att tro att någon kan tycka att det är roligt. De religiösa tokstollarna som ber efter ständiga mirakel (som självklart besvaras) är heller inte något som jag uppskattar men det spårar i varje fall inte helt ur. Däremot är kärlekshistorien mellan två av de anställda (han har hand om säkerheten och hon är köksansvarig) ett charmigt inslag som jag faktiskt köper rakt av. Filmens karaktärer kommer dock i andra hand då The Tower först och främst fokuserar på de spektakulära specialeffekterna och där har det verkligen inte sparats på krutet. The Tower levererar ingenting nytt men filmen är spännande och håller samma höga kvalité som Hollywoods alldeles egna eldinferno. Gillar du katastroffilmer kommer The Tower inte att göra dig besviken.