En kvinna försvinner i Norrlands skogar. När hennes bil hittas med blod i bagaget börjar polisen gå skallgång. En finlandssvensk vid namn Jari blir huvudmisstänkt och eftersom Norrlänningarna inte klarar av någonting själva kommer superpolisen Erik från Stockholm och hjälper till. Han har inte besökt Norrland på många herrans år då det inte slutade särskilt bra sist han var där. Som ni kanske kommer ihåg visade det ju sig att hans egen bror, tenorsångaren Leif, var en kallblodig mördare och våldtäktsman. Motvilligt sätter han sig in i fallet och medan polisen verkar vara övertygade om att Jari är mördaren är Erik inte lika säker. Samtidigt inser han att allt inte står rätt till mellan hans brorson Peter och styvpappan, polisen Torsten.
När Jägarna kom för 15 år sedan blev jag imponerad av den vackra naturen och de totalt känslokalla karaktärerna som samlats i Norrlands skogar. Det var lite av en svensk version av Deliverance, en ibland otäck sådan, där Lennart Jähkel imponerade stort. Jägarna 2 är en helt meningslös uppföljare, ett dåligt deja vu. Storyn är klassisk a till b och ingenting av intresse händer där emellan. Det är sövande långa två timmar. Manusförfattarnas patetiska försök att få in lite mänskligt djup mellan Erik och Peter når helt nya dimensioner när Peter sätter sig ner och spelar gitarr och sjunger för Erik. För det första är det en vuxen tonåring som gör detta för en människa han inte haft någon kontakt med under hela sin uppväxt och för det andra så sjunger han helt åt helvete. Rolf Lassgård som repriserar sin roll som polisen Erik ser här mest trött och uttråkad ut. Jag har aldrig haft mycket till övers för Peter Stormare (förutom hans roll i The Big Lebowski då förstås) och här imponerar han inte heller, i en för honom standardroll, som den ondsinta polisen och styvpappan Torsten. **SPOILER** Det krävs en mindre begåvad för att inte ana ugglor i mossen och förstå att han inte har rent mjöl i påsen. **Slut på SPOILER** Det enda som egentligen lyfter filmen något är att slippa Helena Bergström från första filmen. Här är hon ersatt av en anonym karaktär som rings in helt i onödan för att sköta sysslor som polisen i Norrland kunde ha klarat av själva. Nej, Jägarna 2 är ytterligare ett bevis på att svensk film mer än ofta inte är något att hänga i granen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar