The Hike (2011)

Fyra tjejer, som ser ut och beter sig som att vilja vara så långt borta från bushen som möjligt, tar med sin vän Kate för att campa ute i vildmarken. Kate har precis kommit hem från Afghanistan där hon bevittnat sin pojkväns död. Hon behöver muntras upp med andra ord. De träffar på några killar i skogen som bergsklättrar och börjar hänga med dem. När en av tjejerna beger sig djupare in i skogen för att samla ved försvinner hon spårlöst. Resten av tjejerna går för att leta efter henne och inser snart att killarna inte är några charmtroll utan ett gäng skogstokiga psykopater.

The Hike börjar mycket lovande och de vackra miljöerna är verkligen ett av många underverk från moder natur. Jag kände direkt att jag ville plocka ner tältet från vinden, snöra på mig vandrarskorna och åka dit, utan psykopaterna som sällskap då förstås. The Hike innehåller den mest patetiska dialog jag tagit del av på länge och den framställer tjejerna som värsta puckona. De beter sig som fnittriga 15åringar som kläcker ur sig det ena dummare än det andra. Jag behöver gå på toaletten, min mobiltelefon fungerar inte, jag vet inte hur man sätter upp ett tält, jag har för långa naglar för att klättra, jag är faktiskt modell, aj jag fick en sticka i fingret osv. På den nivån ligger dialogen. 2011 och kvinnor framställs fortfarande som om de inte klarar av någonting på egen hand. Den töntiga atmosfären som i och för sig ibland blir lite småkul förändras efter cirka en halvtimme ganska så radikalt och tjejerna får visa sina framfötter och äntligen hålla truten. The Hike tar inspiration från både här och där. Det blir en tvivelaktig blandning av filmer som I Spit on Your Grave, Funny Games, Eden Lake, Hostel och Deliverance. En mix som inte känns särskilt trovärdig och dessutom ganska så meningslös. The Hike är snyggt utförd men den tillför ingenting nytt vilket är synd, det kunde ha blivit både spännande och otäckt. Fast än filmen är ganska så våldsam så känns den förvånansvärt tam och även om tjejerna utsätts för fruktansvärda saker så skiter jag faktiskt i vilket.