The Goonies (1985)

“Sixteen thirty-two. What is that? A year?”

Mikey, Mouth, Data och Chunk är fyra ungar som har sitt eget gäng vid namn The Goonies. Mikeys familj har det dåligt ekonomiskt och tvingas sälja sitt hus, som ska rivas för att göra plats för en golfbana. En dag rotar Mikey och hans vänner igenom vinden och hittar en skattkarta. Den ska leda till One-Eyed Willys piratskepp som är fyllt med guld och juveler. I hopp om att skatten ska kunna rädda huset och låta dom bo kvar ger de sig iväg på skattjakt. I hälarna har de Mikeys storebror Brandon, två fnittriga tjejer och skurkfamiljen Fratelli.

“First you gotta do the truffle shuffle”

John Matuszak som Sloth

Michael Berryman

Jag har fler minnen än jag kan räkna från The Goonies och det var den film jag såg mest under min barndom. Steven Spielberg har skrivit storyn och Richard Donner regisserar, vilken perfekt kombination! Det känns som om jag är barn på nytt och jag njuter med välbehag av alla grottor, tunnlar, lönngångar och fällor. Jag förstår inte att det inte blir lika bra när filmmakare försöker sig på äventyrsfilm idag. När det kommer till att se om filmer jag avgudade som ung blir jag som regel skeptisk då de oftast blir till en stor besvikelse. Ibland är det bäst att bevara en film som ett trevligt minne och inget mer. The Goonies visar dock 1980-talet från sin mest charmerande sida och jag tycker än idag att den är en av de bästa filmerna i sin genre från den eran, kanske någonsin. De flesta skådisarna känner man igen och gjorde här tidiga roller i sina karriärer. Vad jag däremot blev lite paff över var att jag alla dessa år trott att det var den gamla favoriten Michael Berryman som spelade freaket Sloth men det såg jag ju nu att det var någon helt annan. The Goonies var förtjusande att bekanta sig med igen och filmen är precis lika bra som jag kommer ihåg den. Detta är en film för alla generationer att återupptäcka, om och om igen.