Lady in a Cage (1964)

Turen är verkligen inte på fru Cornelia Hilyard’s sida. Höften återhämtar sig efter ett fall och när sonen Malcolm reser ifrån henne kapsejsar en elledning och lämnar Cornelia fången i en hiss mellan nedan- och ovanvåningen i hennes hus. Som extra grädde på moset har staden drabbats av en värmebölja och alla är utomhus för att fira den fjärde juli. Ingen hör hennes rop på hjälp förutom en alkoholiserad uteliggare som bryter sig in på jakt efter alkohol, utan en tanke på att hjälpa den försvarslösa kvinnan. Istället stjäl han en brödrost och säljer den på närmaste pantbank och svänger inom sin partner för att få hjälp med att tömma huset på fler värdesaker. Utanför väntar dock tre uppmärksamma slynglar som gör sig redo för att få ta del av bytet. Cornelias mardröm har bara börjat…

”Take it all. You can have anything you want. Take anything you want, take anything you want, but in the name of humanity, help me get out of this horrible cage.”

Lady in a Cage har varit för mig helt okänd tills för ungefär ett år sedan då jag av en slump stötte på den i ett sammanhang som jag nu glömt bort. Ända sedan dess har jag hållit utkik efter filmen och äntligen dök den upp bland de många utgångna titlar som filmbolaget Warner Bros bränner ut på dvd under en begränsad tid. Lady in a Cage är ett tidigt bidrag till terror- eller home invasion filmen och även fast den är filmad i svartvit känns det inte som en skapelse från sextiotalet. Det är en, för sin tid, brutal rulle som inte visar någon form av medmänsklighet från de inblandade. Figurerna som bryter sig in i den inspärrade kvinnans hus är skoningslösa människor som inte drar sig för någonting. Tonen som Lady in a Cage sätter är på många sätt före sin tid. Idag är det standard i liknande filmer att inkräktarna tar livet av de oskyldiga husägarna bara för att de kan och till synes helt utan någon anledning. När alkisen frågar ledaren i gänget som bryter sig in i huset om allt är ett skämt och om han verkligen tänker döda dem och i så fall varför får han till svar att det är bara för att de råkar vara där. Detta är frågeställningar filmer som Funny Games och The Strangers på senare år gjort till ett kännetecken för genren. Lady in a Cage innehåller även den smått retarderade gängmedlemmen som låter sig styras hur som helst precis som i I Spit on Your Grave eller The House on the Edge of the Park samt den kvinnliga medhjälparen som bär flera likheter med kvinnan i The Last House on the Left. Lady in a Cage är, precis som samtida The Sadist, på många sätt en viktig föregångare för hela terrorfilmsgenren.

”We’re gonna kill you, pop. All of you. You and the pig. And the human being.”

Lady in a Cage drar igång nästan omedelbart efter det att de supersnygga och tuffa förtexterna har tagit slut. Många gånger känns Lady in a Cage som en exploitationfilm och levererar skoningslöst agerande från de kompromisslösa slöddren. Ibland gränsar det till överspel men filmen lyckas hålla balansgången utan att tippa över till kalkon och blir istället en nervpirrande thriller, en än idag högaktuell sådan. Vi får se många coola kameraåkningarna och hastiga inzoomningarna och blir dessutom serverade en riktigt bra vändning mot slutet. Lady in a Cage är förmodligen mest känd för att ha en ung James Caan i en av sina första långfilmsroller som den skrupellösa gängledaren Randall. Han gör ett bra jobb men det gör alla som är involverade. Sötnosen Jennifer Billingsley ser jag gärna i fler filmer och det är lite synd att hennes roller till största del förpassades till tv-serier. Filmens riktiga stjärna är dock den idag nästan hundra år gamla Olivia de Havilland som med två oscarsstatyetter under bältet spelar ut hela sitt register.  Filmens första halva går åt till att se hur hon tampas med sin situation i den låsta hissen. Vi får höra hennes tankar när hon inte pratar högt för sig själv och hennes limiterade utrymme, vilket hon beskriver som en sluten kista, blir allt mer påtagligt klaustrofobisk när ropen på hjälp till slut enbart förvärrar situationen. Sista halvan är en hård historia där uslingarna till en början håller sig dolda för kvinnan men som sedan släpper alla hämningar och löper amok på varandra och inredningen. Lady in a Cage är en bortglömd pärla som överraskade och imponerade stort på mig. Det är en riktig höjdare!