The Devil Rides Out (1968)

Duc de Richleau och Rex Van Ryn gav ett löfte till deras vän på hans dödsbädd - att hålla ett vakande öga på sonen Simon. När Simon hamnar i trubbel håller de gamla vännerna vad de har lovat och sträcker ut en hjälpande hand. Simon har blivit medlem i ett hemligt sällskap som tillber de mörka krafterna och under en fest kidnappar Richleau och Van Ryn Simon och hypnotiserar honom för att sedan tro att det hela är ett avslutat kapitel, men icke. I trans försöker Simon strypa sig med ett beskyddande krucifix och försvinner sedan spårlöst. Mörkrets krafter lägger sig över de utvalda och tiden är knapp när datumet närmare sig då Simon för evigt ska bli invigd i ondskans domäner…

”It means that Simon here is playing the most dangerous game known to mankind.”

När en film öppnar med att visa ett uppochnervänt pentagram med ett gethuvud i mitten så vet man att det inte kommer att vara en dålig film och det är ju såklart Hammers klassiker The Devil Rides Out inte heller. På min obligatoriska vinyl- och filmrunda på stan hittade jag Hammers filmbox med tjugoen av bolagets titlar till en skrattretande summa av tvåhundrafemtio kronor. Utan att tveka håvade jag upp pengarna och gick lycklig från Lilla Torgs Vinylhandel med en av de bästa filmboxar jag inhandlat på väldigt länge. The Devil Rides Out är en film jag uppenbarligen har blandat ihop med någon annan då jag till min förtjusning insåg att jag aldrig tidigare har tagit del av skapelsen, och min upplevelse blev optimal.

”The goat of mendes – The devil himself!”

Christopher Lee övertalade Hammer att filmatisera någon av författaren Dennis Wheatley’s böcker och valet föll på den ockulta romanen The Devil Rides Out. Här spelar Lee en för honom ovanlig roll som den godhjärtade Duc de Richleau och porträttet är långt från hans blodsugande gestalter i andra Hammer-filmer. Det är inte svårt att förstå varför The Devil Rides Out (som fick namnet The Devil’s Bride i USA för att den inte skulle förknippas med västerngenren) är Lee’s favorit bland hans många samarbeten med filmbolaget. Lee ser ut att stortrivas och han är fullkomligt strålande i sin roll. Den kommande bondskurken Charles Gray (som redan hunnit medverka i 007-rullen You Only Live Twice) är även han lysande som den ondskefulla översteprästen Mocata och även fast jag inte har sett överdrivet många Hammer-filmer är jag redan nu övertygad om att The Devil Rides Out kommer att tillhöra mina absoluta favoriter. Filmen dryper av atmosfär och allt ser makalöst snyggt ut. Den vackra men samtidigt hotfulla landsbygden och de snyggt inredda stora husen ser verkligen mäktiga ut. Den dramatiska och pampiga musiken lägger ett utmärkt ljudlandskap till de ondskefulla och stilistiska utspelen. Dialogen är fantastisk och filmen är sprängfylld med ockulta symboler och diskussioner kring den mörka sidan – jag älskar det! Stämningen är hela tiden på topp och filmen håller ett rasande tempo. Det finns få tillfällen då publiken tillåts att hämta andan, det är spännande precis hela tiden. Vi blir serverade en hisnande biljakt, uppspärrade hypnotiska ögon i närbild, en gigantisk spindel, mässande satanister och djävulen själv i egen hög person – allt under nittio fantastiska minuter. Sabbaten som går åt pipsvängen är supersnyggt iscensatt.

The Devil Rides Out är som jag nämnde tidigare baserad på författaren Dennis Wheatley’s roman med samma namn och för filmens manus står ingen mindre än Richard Matheson. Den alltid lika pålitliga Terence Fisher regisserar här en av sina sista bidrag till filmbolaget och The Devil Rides Out är rakt igenom ett felfritt mästerverk, ja jösses vilken bra film. The Devil Rides Out är ett actionspäckat äventyr och en av de allra bästa av sitt slag.