We Are What We Are (2013)

När modern i familjen Parker åker för att handla har det redan börjat regna kraftigt och av en olyckshändelse trillar hon illa och drunknar. Kvar av familjen finns nu bara pappan och deras tre barn och det blir den äldsta dottern Iris uppgift att ta över ansvaret för familjen. När den lilla staden drabbas av en översvämning kommer mörka hemligheter som plågat staden i över tjugo år upp till ytan.

”I just wish that we were more like everyone else.”

Jag har inte sett det mexikanska originalet från 2010 men efter att ha sett Jim Mickle’s nyinspelning känns det inte längre nödvändigt. Jag var inte överdrivet förtjust i Mickle’s långfilmsdebut Mulberry St även fast den på pappret är en fantastisk idé. Däremot tyckte jag väldigt mycket om hans vampyrrulle Stake Land. We Are What We Are är regissörens tredje långfilm och det har surrats en hel del om filmen den senaste tiden. Det är en dyster och melankolisk skapelse om en fattig familj som i alla år har hållit sig för sig själva men som får allt mer uppmärksamhet när modern i familjen avlider och en flicka från staden försvinner. Vi anar vad det är som håller på att hända men det är inte förrän efter nästan en timme som vi får det bekräftat. We Are What We Are är inte direkt en skräckfilm utan mer ett mörkt och lågmält drama men ta det lugnt - vi får vår beskärda del av de elementen också under filmens sista halva, men inte på ett sätt som vi kanske är vana vid.

”I’m not pretty, not inside.”

Familjen Parker är inte en ond familj. Det de gör, gör de för att överleva för att det är så de har fått lära sig att det fungerar. En gammal dagbok, daterat från sent sjuttonhundratal berättar en hemsk historia om en familj som i ett svältdrabbat land tvingas göra det otänkbara och tillbakablickarna från den berättelsen är hiskeligt snyggt utförda och för tankarna till toppenrullen Ravenous. De lidande barnen i familjen tvingas leva efter faderns ideal, samtidigt som de önskar sig långt bort för att starta ett nytt och färskt liv. Det är de unga medlemmarna i familjen som filmen lägger mest fokus på och de båda systrarna gör oerhört bra ifrån sig. Michael Parks dyker upp i en större biroll som doktorn vilken förde sonen till världen och som avslutade cykeln med att obducera den avlidna modern. För ett tag sedan köpte jag ett par vinylskivor med honom i hopp om att de skulle motsvara hans skådespelartalanger men det gjorde de ju inte. Jag har alltid tyckt om Parks och i stort sett allt jag sett med honom har varit väldigt bra, han har blivit något av ett säkert kort när det kommer till schyst film de senaste åren. We Are What We Are är väldigt bra och innehåller dessutom en rad bortglömda toppenlåtar som fick mig att sniffa efter artisterna på nätet när filmen var slut. Slutet är strålande och det är redan en uppföljare på gång under nästa år.