En rödhårig pojkvasker blir nyfiken på en mystisk eld i
majsfältet och i nästa stund knockas han av lågorna. Pojken vaknar upp med
flammande ögon och samlar ihop stadens yngre medborgare för att rensa upp bland
den äldre generationen. Samtidigt är ett gäng ungdomar på genomresa i samma
regioner för att sprida deras väns aska när bilen kraschar ute på vischan.
Ungdomarna missar den sista bussen och när deras bil fattar eld tvingas de spendera
natten i ett hus ute på en åker. När de hittar två av deras vänner mördade ute
på majsfältet schasar stadens sheriff bort dem från staden men barnen och
han-som-går-mellan-raderna har andra planer för de nyanlända gästerna…
”That cornfield belongs to us.”
Då var det dags för den femte delen i den till synes
oändliga filmserien om majsens barn. När Children of the Corn V: Fields of Terror kom ut på video så tyckte jag att det var den bästa delen i serien. Jag
har inte sett den sedan dess men precis som barnen känner en dragning till
han-som-går-mellan-raderna, känner jag en dragning till filmserien. Regissören
Ethan Wiley inledde sin karriär med att skriva manuset till den idag
kultförklarade skräckkomedin House.
Året efter regidebuterade han med uppföljaren House II: The Second Story, vilken han även denna gång stod för manuset
samt filmens historia. Det dröjde elva år innan han satte sig i regissörsstolen
igen och resultatet blev den femte delen i Children of the Corn sagan.
”After your 18th birthday and you become an
adult, enter the age of sin.”
Jag försöker att varje månad beta av åtminstone en Stephen
King relaterad film (och det finns ju en hel del) och när jag nu tagit en paus
från författarens böcker ägnar jag mig istället åt att fokusera på mängderna av
uppföljare till någon av hans verk. Children
of the Corn 5 kryllar av halvkända ansikten. Frank Zappa’s son Ahmet och
dottern Diva dyker upp i mindre roller innan de får halsen uppskuren eller
sprängs i luften. Alexis Arquette (som här fortfarande är en man innan han
förvandlades till kvinna några år senare) har en av de största rollerna som den
otroligt osympatiska Greg. Dessutom dyker genreskådespelarna Fred Williamson, David
Carradine och Kane Hodder upp i mindre roller. Eva Mendes debuterar här på den
vita duken och efter att ha sett henne agera för första gången känns det
konstigt att hon slog igenom några år senare, hon är riktigt kass men det är å
andra sidan de flesta i gänget som hamnar i den lilla staden av misstag.
”Those kids give me the creeps.”
Children of the Corn 5 levererar ingenting nytt. Alla
tänkbara klichéer finns här och det är synd att säga att filmen är särskilt
originell, däremot är den väldigt underhållande. Det är en raskt berättad
historia och det är tätt mellan våldsdåden som faktiskt är många och i vissa
fall ganska brutala. Favoritdödsscenen är helt klart när Williamson och
Carradine drabbar samman och förlorar huvudena. Det är besynnerligt att Children of the Corn har lyckats
generera så många uppföljare men jag har en soft spot för de första fem delarna
(den sjunde och åttonde samt nyinspelningen har jag inte sett) och jag brukar
se någon del i serien varje år. Children
of the Corn 5 kommer förmodligen bara att uppskattas av dem som är riktigt
insunkade i skräckfilmsträsket men jag gillar den. Det är inte en särskilt bra
film och den är varken bättre eller sämre än någon av de tre tidigare delarna
men den gör det den ska – Children of the
Corn 5 lyckas underhålla mig i åttio minuter och det är allt jag begär.
Här recenserar jag de första fyra delarna i filmserien:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar