The X Files: I Want to Believe (2008)

Scully jobbar som läkare och försöker hitta ett botemedel mot en elakartad hjärnsjukdom och Mulder har odlat skägg och gömmer sig ute i en stuga på vischan och samlar tidningsutklipp när FBI kontaktar dem för att för att få ta del av Mulders expertis. Byrån är redo att släppa alla anklagelser mot Mulder om han hjälper dem med att försöka lokalisera en försvunnen FBI-agent. En synsk pedofildömd präst hävdar att FBI-agenten fortfarande är vid liv och när han leder utredarna till en massgrav av kroppsdelar som är begravda i isen och ytterligare en kvinna blir bortrövad är Mulder redo att tro igen. Mulder rakar av sig skägget och kastar sig huvudstupa in i en värld fylld av mörker…

”Let’s just say I want to believe.”

När The X Files: I Want to Believe kom hade det gått tio år sedan den förra filmen Fight the Future gick upp på biograferna och sex år sedan den kultförklarade serien sände sitt sista avsnitt. Jag såg I Want to Believe på den vita duken när den hade premiär men det är inte mycket jag kommer ihåg från den mer än att jag gillade den och jag har inte sett den sedan dess. I Want to Believe verkar ha fått överlag ganska dålig kritik av de fanatiska The X Files fansen och det är inte särskilt svårt att förstå då I Want to Believe inte känns särkilt Arkiv Xig. Men trots sina många brister är det ändå en underhållande rulle.

”I can’t look into the darkness with you anymore, Mulder. I cannot stand what it does to you or to me.”

I Want to Believe är inte sprängfylld av klassiska karaktärer från tv-serien, vilket egentligen inte är konstigt då många av dem trillade av pinnen längs seriens gång. Vad jag däremot inte riktigt kan förstå är varför Chris Carter (som själv sitter i regissörsstolen) inte valde att ta med John Doggett eller Monica Reyes i filmen. Istället får den kassa rapparen Xzibit (som faktiskt sköter sig bättre än väntat) agera skeptiker, samtidigt som den sympatiska Amanda Peet spelar en Reyes-liknande karaktär som FBI-agenten Dakota Whitney som ber om Mulders hjälp. De enda som dyker upp från serien är huvudkaraktärerna Mulder och Scully samt Skinner under den sista halvtimmen. Historien i sig gillar jag och även fast de paranormala företeelserna inte är särskilt många lyckas I Want to Believe leverera en mörk thriller med klassiska skräckelement mot slutet. Filmens största problem är dock Mulder och Scullys privata relation. De gnabbas och verkar inte trivas särskilt bra ihop längre och Scully framställs mest som en surpuppa som är trött på Mulders sökande efter sanningen. Sidohistorien där Scully frenetiskt försöker att finna ett botemedel till en döende pojke, samtidigt som hennes religiösa arbetsgivare motarbetar henne är ganska trist och får ta alldeles för mycket fokus. I Want to Believe är David Duchovnys film och han är dess största tillgång. Även fast klichéerna haglar och ett lamt humoristiskt inslag som involverar den före detta presidenten Bush så lyckas ändå I Want to Believe med att hålla mig underhållen. Det kunde ha varit mycket bättre men det är ändå ett kärt återseende och jag skulle definitivt inte ha någonting emot att stöta på de båda agenterna igen.