Fyra kvinnor är gifta med fyra bröder. Under tiden de väntar
på att bröderna ska anlända till sommarhuset, där de alla ska fira sin semester
tillsammans, börjar kvinnorna berätta historier från deras förhållande för
varandra.
”Jag älskar honom med
en passion som är både svart och röd.”
Ingmar Bergmans Kvinnors Väntan nämns sällan i regissörens
sammanhang, vilket är ganska synd. Kvinnors
Väntan kan väl inte direkt räknas till en av regissörens bästa filmer men
när jag nu ser den för första gången så slår det mig hur aktuell den är än
idag. Filmen kan ses som en lättsam variant på ett tema Bergman skulle
återkomma till med full kraft tjugo år senare i den omtumlande tv-serien Scener Ur Ett Äktenskap. Här gräver
paren emellertid inte särskilt djupt i problemen utan accepterar mer eller
mindre varandras brist på kommunikation. Bergman väver skickligt samman
kvinnornas (och männens) olika förhållanden och rundar av med att den yngre
generationen (en av kvinnornas lillasyster) gör sitt bästa för att vända familjernas
nedåtspiral.
”Vi kvinnor får
försöka trösta varann. Du är inte ensam om din ensamhet.”
Kvinnors Väntan är
en filmantologi bestående av tre separata historier, berättade av kvinnorna som
väntar på att männen ska komma hem. Först ut är Rakel som berättar om sitt
ångestladdade sommaräventyr tillsammans med sin make Eugens vän Kaj, med vilken
hon går över den förbjudna gränsen. Den andra historien står Marta för och
berättar för sina väninnor om hur hon under sin vistelse i Paris blev gravid
och förälskade sig i Martin som bodde granne med henne i romantikens huvudstad.
Som avrundning förtäljer Karin om en dråplig natt i en hiss tillsammans med sin
make Fredrik, där de båda för första gången är ärliga mot varandra.
Kvinnors Väntan är
en historia om svartsjuka, otrohet, kärlek och passion och under speltiden får
vi ta del av mer eller mindre brustna och kompromisslösa förhållanden. Det är
en film som ligger långt före sin tid och som vågar ta upp frågor som än idag
är känsliga. Många gånger är det sorgset och känsloladdat fast det känns aldrig
hopplöst, tvärtom. Avslutningen varslar om en ljusare framtid och filmens sista
historia kommer som en frisk bris med sina träffsäkra och komiska inslag där
Karin och Fredrik (utsökt spelade av Eva Dahlbeck och Gunnar Björnstrand)
ofrivilligt spenderar en natt tillsammans i en trasig hiss. Jag tycker väldigt mycket
om Kvinnors Väntan och det är en
perfekt paus från Bergmans tyngre filmer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar