Inbred (2011)

Jeff och Kate tar fyra ungdomsbrottslingar med sig ut på landet för att lära snorungarna vett och etikett. De har hyrt en stuga ute på vischan i den lilla byn Mortlake utanför Yorkshire och planerar en lugn helg ute i naturen. Det blir inte riktigt som de har tänkt sig. Nästkommande dag beger de sig ut på landsbygden för att göra saker tillsammans med det spårar snart ut och ungdomarna vandaliserar allt de kommer över. Två av dem avviker från gruppen och blir attackerade av tre byfånar som fördriver tiden med att elda upp levande kreatur och masturbera till bilder av nakna kvinnor med djurhuvuden. När de andra i gruppen kommer till deras räddning skadar sig Jeff svårt och de skyndar sig till den lokala puben (The Dirty Hole) för att be om hjälp. Det visar sig vara deras livs största misstag. Jeff får huvudet separerat från kroppen av en köttyxa och de andra blir inlåsta i källaren. Sjuka föreställningar anordnas i byn och gästerna från storstaden är underhållningen.

”They won’t leave, they never do.”

Jag läste mycket om regissören Alex Chandons senaste film, Cradle of Fear när den var på tapeten i början av millenniet. Mycket tack vare att min tonårsidol Dani Filh från black metal bandet Cradle of Filth hade en roll i den. Det blev dock aldrig av att jag såg den fast jag hållit den i min hand vid flera tillfällen genom åren. Det tog Chandon tio år att leverera en ny film och Inbred har det surrats en hel del om de senaste månaderna och efter det att jag såg trailern för ett tag sedan blev jag mycket nyfiken.

”Is it also inproper for me to stick my cock in your good ladys mouth?”

Inbred inleds med en helt bisarr sekvens där en man och en kvinna sitter i en lada och dricker lemonad, samtidigt som en ung man klyver ved i bakgrunden. När den unga mannen blir nekad ett glas av den läskande drycken blir han skogstokig, kläcker ur sig ovanstående mening och hugger ihjäl dem båda med yxan. Sedan blir vi introducerade för de otroligt irriterande ungdomarna som tittat på filmklippet på en mobiltelefon. Filmens första halva är ganska händelsefattig, men inte direkt tråkig. Den sista halvan består mest av skrik och brutala dödsscener. Inget fel i det men vad jag stör mig lite på är de incestuösa byfånarnas utseende och agerande. Det känns som om regissören har samlat ihop ett gäng teaterskådisar och skickat iväg dem till närmaste buttericks-affär för att handla skämtartiklar och maskeradsmink. Med andra ord är deras utseenden inte särskilt imponerande och det förstör helheten något. Skådespeleriet pendlar mellan bra och kasst men karaktären Jim som bär flera likheter med Rob Zombies skapelse Captain Spaulding är underhållande som den skvatt galna ledaren. Inbred bär uppenbara likheter med filmer som The Texas Chain Saw Massacre, Two Thousand Maniacs!, Deliverance, An American Werewolf in London, The Hills Have Eyes och Wrong Turn (här kan ni läsa mina recensioner av den fjärde och femte delen i serien) men det är nog menat mer som en hyllning än en efterapning. Den brittiska humorn finns här, om än becksvart, men jag kom aldrig på mig själv med att dra på smilbanden, kombinationen mellan skräck och humor fungerar inte riktigt. Filmen försöker ofta att vara så stötande som det bara går och att trampa allt som är politiskt korrekt på tårna. Inbred ger emellertid en van skräckfilmstittare som mig själv inte mycket nytt att höja ögonbrynen åt, även fast filmen på sina ställen är en riktigt elak jävel. Man vet att det inte kommer att sluta lyckligt. Vissa av morden är dock förbannat snyggt utförda och den mörka musiken gör vissa sekvenser i filmen riktigt effektiva i sann sadistisk anda. Här har de även den goda smaken att ta livet av de mest irriterande karaktärerna först och det är ju alltid ett plus. Jag är lite kluven till Inbred. Den var absolut inte dålig men jag hade nog alldeles för höga förväntningar.