The Shawshank Redemption (1994)

Bankmannen Andy Dufresne blir oskyldigt anklagad för morden på sin fru och hennes älskare. Hans dom blir två gånger livstids fängelse, utan någon chans till att bli benådad. 1947 kommer Andy till Shawshank fängelset. Sakta knyter han en livslång vänskap med fången Red som redan avtjänat tjugo år av sitt livstidsstraff. Shawshank styrs av den ondskefulla fängelsedirektören Samuel Norton och den aggressiva fångvaktaren Byron Hadley. För att göra vistelsen så uthärdlig som möjligt för sig själv och de andra fångarna hjälper han fängelsepersonalen med deras ekonomiska bekymmer och med att hitta kryphål i den tjocka lagboken. Andy har dock en baktanke med sina handlingar som ger honom en gnutta hopp, hopp om att finna sin nyckel till frihet.

”I’m innocent, just like everyone else here.”

Det finns mängder av recensioner av The Shawshank Redemption (eller Nyckeln Till Frihet som den heter här hemma i Sverige) runtomkring på nätet och det finns egentligen inte mycket mer att tillägga. Anledningen till att jag överhuvudtaget låter filmen få ta upp plats här på bloggen är att jag har gett mig själv uppdraget att läsa och se, om inte allt, så i varje fall det mesta som Stephen King har skrivit eller ligger till grund för.

The Shawshank Redemption bygger på Stephen Kings långnovell Rita Hayworth and the Shawshank Redemption (Vårbedrift från Sommardåd) som ingår i hans novellsamling Different Seasons. Filmatiseringen blev regissören Frank Darabonts stora genombrott och genererade fler filmatiseringar av Kings verk med The Green Mile och senast The Mist (recension HÄR). Darabont inledde sin karriär som filmstuderande med att filmatisera Kings novell The Woman in the Room som han fick lov att göra kortfilm av för en dollar (en s.k. dollar baby). Många av Kings historier har köpts av andra filmstuderande regissörer för samma summa med det enda kravet att King själv äger rättigheterna och att filmerna aldrig ska göras med intentionen att tjäna pengar på dem. Dessutom ska en kopia av filmen skickas till King själv. Darabonts kortfilm gjorde intryck på King och av Darabonts hittills fem långfilmer är det bara två av dem som inte har någonting att göra med författarens verk. Darabont äger emellertid rättigheterna till The Long Walk (boken recenserar jag HÄR) och korthistorien The Monkey som han själv säger skall göras till film i framtiden, så samarbetet mellan de båda är långt ifrån över.

”I had to come to prison to be a crook.”

Att The Shawshank Redemption ligger på första plats över de bästa filmer som någonsin har gjorts på imdb är ett skämt. Visst, det är en bra historia men att den blivit hyllad världen över som ett mästerverk är lite att ta i. I ärlighetens namn är det inte en särskilt originell historia och den innehåller de flesta klichéer som genren har att erbjuda. Det är absolut inget fel i det men själv föredrar jag de fängelsefilmer som inte tar sig själva på för stort allvar och om de nu vill göra det ser jag hellre på kvalitetsserien Oz. Till och med männen och kvinnorna på Oscarsgalan förstod att The Shawshank Redemption inte var något storverk när den av sina sju nomineringar håvade hem nada. Jag har aldrig varit någon större gillare av Tim Robbins och även fast han sköter sig alldeles utmärkt här är det något med honom som gör att jag aldrig imponerats av mannen. Samma sak gäller för Morgan Freeman (han har i och för sig en fantastisk berättarröst) som jag någon gång under tvåtusentalets början inte klarade av att se i tv-rutan längre. Likt Samuel L. Jackson dök han upp i vad som kändes som var och varannan film och nu upplever jag honom mest som en uttjatad kliché av sig själv. I The Shawshank Redemption gör de båda (och resten av skådespelarensemblen med för den delen) dock väldigt bra ifrån sig men det hjälper inte den ofta haltande historien. I bokform fungerade den hundrasidiga berättelsen alldeles utmärkt (även fast det inte är en av mina favoriter) och jag sträckläste den i sällskap med en god islaywhisky. Filmatiseringen håller sig väldigt trogen förlagan och det är inte mycket som har ändrats men jag kan inte annat än att tycka att filmen känns något onödig. Det är inte särskilt konstigt att The Shawshank Redemption har lyckats hitta sig in i publikens hjärtan då den berättar sin gripande historia om vänskap, mod, längtan och svek. Det är sådant som tilltalar den stora publiken och så kommer det nog alltid att vara. Det är klart som korvspad att The Shawshank Redemption är en bra historia, det är en fängelsefilm med klass men om man tycker att detta är den bästa film som gjorts så kan man inte ha sett mycket av den varan i sitt liv. Ibland känns filmen ganska seg, något som jag aldrig upplevde när jag läste boken. Jag vet att många av er som läser detta förmodligen inte håller med mig om att detta kanske är en av tidernas mest överskattade filmer och det är okej, varje människa har rätt till sin egen åsikt men gör mig en tjänst. Läs boken (och se mer film) innan du rankar The Shawshank Redemption som en av de bästa filmer som någonsin har gjorts.