Media visar ett djurliv som mystiskt dör som flugor emedan
ingen tycks veta varför. Några år senare får allmänheten ta del av vad som
verkligen hände efter det att konfiskerade filmupptagningar läckt ut. Känns det
igen? Klart att det gör, vi har sett liknande scenarion otaliga gånger tidigare
men ändå blir jag lika nyfiken då varje nytt tillfälle ges.
Invånarna i den lilla staden Claridge i Maryland är i full
färd med att fira fjärde juli när de plötsligt och hastigt blir mystiskt sjuka.
Konstiga utslag dyker upp på deras kroppar och sjukhuset fylls snart av
människor i panik. En efter en avlider de under våldsamma förhållanden. Till en
början tror smittskyddsinstitutet att det är ett bakteriellt eller virusartat
utbrott men det visar sig vara något mycket värre. En ekologisk katastrof har
utbrutit i den lilla staden när den anslutande Chesapeake buktens vatten blivit
förorenat och producerat parasiter som kläcker sina ägg inuti sina offer.
Resultatet blir förödande.
”The first signs that something was very wrong
happened six weeks before july the 4th. It was on the news, but I don’t think
anybody put two and two together and knew what was going on.”
The Bay är ytterligare en film i den tillsynes odödliga
found footage genren och även fast majoriteten av filmerna inte riktigt håller
måttet dyker det ibland upp en och annan guldklimp. The Bay är en sådan. The Bay
är inte gjord av vilken nobody som helst utan filmens regissör är ingen mindre
än oscarsbelönade Barry Levinson. Det känns lite otippat att en man som ligger
bakom filmer som Rain Man, Good Morning Vietnam och Sleepers kläcker ur sig en film som denna
men han visar sig kunna behärska genren alldeles utmärkt. För omväxlighetens
skull får vi i The Bay se katastrofen
ur många synvinklar. Först och främst ur universitetsstudenten Donna Thompsons (som
fått i uppdrag att filma stadens fjärde juli firande) perspektiv men vi blir
även serverade klipp från sjukhuspersonal, forskare, smittskyddsinstitutet och
självklart från öns befolkning. The Bay
drar igång i ett rasande tempo och släpper sedan aldrig taget om tittaren. Det
är ofta väldigt spännande och många scener är otroligt bra iscensatta. Det
märks att Levinson hämtat inspiration från många filmer och här kan hittas
uppenbara referenser till klassiker som Jaws
och Alien och krabbätartävlingen som
slutar i ett kräkkalas är en direkt kopiering och förmodligen en hyllning till
Stand by Me. Det är inte särkilt ofta blodigt eller våldsamt men när det väl
händer är det till belåtelse och vissa sekvenser är väldigt effektiva och det
ligger en otäck stämning över hela filmen. The
Bay är väldigt rakt berättad och för en gångs skull känns det faktiskt som
ett ganska trovärdigt scenario även fast det finns lite frågetecken här och
där. Tillsammans med Evidence (som jag
recenserar HÄR) är The Bay årets
bästa fejkdokumentär!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar