Miracle on 34th Street (1947)

Under den årliga julparaden i New York inser den äldre gentlemannen Kris Kringle att tomten är berusad. Bestört över hur julen vanhedras meddelar han kvinnan som håller i tillställningen, Doris Walker. Hon övertalar Kris att ta fyllots plats. Doris bortskämda dotter Susan tittar spänt på paraden från deras granne Fred Gaileys (som agerar barnvakt åt flickan då hennes frånskilda moder faller honom i smaken) fönster och imponeras av den slående likheten mellan Kris och mannen från nordpolen. Kris blir stående rekvisita för shoppingcentrat Macy’s vars popularitet skjuter i höjden när Kris inte sätter affären i centrum utan hänvisar även till andra företag som är snällare för plånboken. Allt flyter på fint till Kris Kringle påstår att han faktiskt är jultomten och New York-borna finner inget annat val än att ta upp fallet i högsta domstol.

Det råder julstämning på Köpenhamnsvägen, mycket tack vare att min sambo ägnat helgen till att pynta vårt hem i julens skrud. Förra året såg vi den fantastiska It’s A Wonderful Life och i år ville vi stifta bekantskap med ytterligare en gammal amerikansk julklassiker, Miracle on 34th Street.

”Christmas isn’t just a day. It’s a frame of mind. That’s what’s been changing.”

Allt är så sockersött som det bara kan bli, i sann amerikansk högtidsfilmanda och moralkakorna avlöser varandra. Julen är konsumerarens största högtid och varje år spenderar människor ofantliga summor för att stilla sina nära och käras behov. Girigheten hos företagen som försöker att konkurrerar ut varandra når vid denna tid på året sin pik. Miracle on 34th Street försöker att ge sin lösning och godtrogna syn på problemen. Klassiska varianter på talesätt som ”hjälpa istället för att stjälpa” och ”tror du på någonting tillräckligt mycket så går det i uppfyllelse” är riktlinjer som följer filmen igenom. Miracle on 34th Street är en charmig film som försöker att leverera välmenande och sunda värderingar men i slutändan blir filmen lite väl självgod och det blir istället sentimentalt och övertydligt. Filmens första halva är en småmysig skapelse men när det är tid för Kris Kringle och hans vänner att bevisa motsatsen till anklagelserna blir det enbart segt och tråkigt. Slutsekvensen där rikemansflickan Susans drömmar går i uppfyllelse är bara för mycket och istället för att ge en söt eftersmak efterlämnar den sura uppstötningar. Småttingarna i familjen tycker säkert att detta är hur bra som helst men vi vuxna gör bättre i att se It’s A Wonderful Life en gång till istället, det är en film som har hjärtat på rätta stället och innehåller allt som hör en bra julfilm till!