The Running Man (1987)

Framtidens Amerika har kollapsat och år 2017 (det står 2019 på filmomslaget) har jordens tillgångar sinat och blivit en bristvara. De fattiga lever under vedervärdiga förhållanden och de rika frossar i lyx. Media dirigeras med en hjärnhand och allt censureras efter de nya normerna regeringen bestämmer. En sadistisk tv-show (en våldsam variant av TV4s Gladiatorerna) under namnet The Running Man är omåttligt populär och invånarna blir hjärntvättade av bolaget ICS med programledaren Damon Killian i spetsen, som styr programmet och dess innehåll.

Polisen Ben Richards vägrar att lyda order när han blir kommenderad att kallblodigt avrätta en grupp hungriga medborgare under ett upplopp. Han fängslas under falska anklagelser och blir satt i arbete i ett fångläger. Tillsammans med några kamrater lyckas de fly och Ben beger sig till sin brors lägenhet i hopp om att undkomma lagens korrumperade män. Hans bror är sedan länge borta och istället bor den argsinta spanjorska Amber Mendez i lägenheten. Ben tar henne som gisslan i hopp om att kunna fly utomlands men rymningsförsöket misslyckas och han blir infångad. Programledaren Killian har kommit på den geniala idén att låta straffade fångare delta i The Running Man och Ben blir tvingad till att ställa upp som deltagare. Tillsammans med hans två vänner William och Harold (även Amber blir inkastad i spelet efter det att hon gjort sig skyldig till stöld) blir de levande måltavlor i ett spel på liv och död. Om de vinner får de tillbaka sin frihet, om de förlorar mister de sina liv. Hack i hälarna jagar mördarmaskiner dem som djur och deras chans för att överleva minskar för varje sekund.

… Minus 100

och nedräkningen har BÖRJAT…

The Running Man är väldigt löst baserad på en roman av Stephen King som denne skrev under pseudonymen Richard Bachman. Boken (vars svenska översättning är Den Flyende Mannen) och filmen har inte mycket gemensamt förutom vissa händelseförlopp och några av karaktärernas namn. Kings roman var en mycket spännande paranoia-thriller som såg kritiskt på samhällets framtid. Någonstans i boken skriver King att ”Han upptäckte att han satt och bet sig i läpparna och tvingade sig själv att sluta med det”. Precis så kände jag boken igenom och jag avverkade de tvåhundratjugosex sidorna inom loppet av två dagar. I boken är Ben Richards en man i trettioårsåldern som lever i fattigdom. Hans fru är tvungen att prostituera sig och deras blott arton månader unga dotter ligger svårt sjuk i lunginflammation. För att rädda familjens ekonomiska situation och deras dotter från en säker undergång ställer han upp i tv-underhållningen Den Springande Mannen. För varje timme han håller sig vid liv får familjen etthundra dollar och om han klarar sig i en månad vinner han en miljard dollar. Ben flyr från stad till stad och byter förklädnader och identiteter och fattiga medborgare som tröttnat på hur samhället styrs erbjuder honom hjälp, andra försöker att mörda honom för att själva tjäna en hacka. Filmatiseringen är en helt annan historia, en lövtunn sådan med muskelberget Arnold Schwarzenegger i huvudrollen som Ben Richards.

“You're lucky he didn't kill you, too. Or rape you, then kill you. Or kill you, then rape you.”

The Running Man, i händerna på regissören Paul Michael Glaser är ren underhållning, hjärndöd sådan. 1980-talet kunde inte vara mer påtagligt än här. Det riktigt osar eran med elektronisk musik, det fruktansvärda klädmodet och frisyrerna som innehåller tillräckligt mycket hårspray för att permanent kunna ta kål på ozonlagret. Det är en testosteronfylld actionrökare som hela tiden håller mig skamligt underhållen och levererar allt jag kan önska mig från genren. Arnold Schwarzenegger är perfekt i huvudrollen (även fast han inte är en nästan två meter lång och spinkig figur som i boken) och han levererar så många oneliners att i stort sett all hans dialog består av sådana. Jag har nog aldrig sett en film som innehåller lika många käcka ordvitsar och som är så extremt usla på ett högst tillfredställande och komiskt vis. The Running Man är förhållandevis våldsam och blodet sprutar ofta och länge åt alla håll. Elakingarna som är hack i häl på Arnold och hans vänner är riktigt festliga påhitt. Vi får bekanta oss med Buzzsaw (en motorsågssvingande mc-knutte), Fireball (en flygande tosing med eldkastare), pensionerade Captain Freedom (som liknar Freddy Mercury), Subzero (en ishockeyspelare med sylvass klubba) och sist med inte minst Dynamo (en operasångare i julgransbelysning).  The Running Man går inte att jämföra med förlagan som är en strålande Stephen King-historia. Men som en fristående film lyckas den däremot leverera förbannat underhållande action och det är en av mina favoritfilmer med Arnold i huvudrollen. Detta är fan så mycket mer underhållande än årets kioskvältare på liknande tema, The Hunger Games. Dessutom försöker filmen inte ta sig själv på för stort allvar utan väljer istället att ge publiken totalt hjärndöd underhållning, precis så som jag vill ha det.