House at the End of the Street (2012)

Sjuttonåriga Elissa flyttar med sin mamma Sarah från Chicago till den lilla staden Woodshire för att börja om på nytt. Deras nya hem ligger granne med ett hus med en våldsam historia. Fyra år tidigare mördade en ung flicka vid namn Carrie Anne sin mor och far med en hammare. Det sägs att hon sedan drunknade i en damm, men liket återfanns aldrig. Sonen i familjen, Ryan, som under tiden då de fruktansvärda händelserna utspelade sig bodde hos sin faster har nu på nytt flyttat in i huset för att rusta upp det i hopp om att kunna tjäna en slant. Trots avrådan från sin mamma blir Elissa förälskad i Ryan men det visar sig att han bär på en mörk hemlighet som gömmer sig i husets källare.

“People don't notice all the secrets around them. Even though they're right in front of them, just hiding, waiting to be found.”

Jag är förtjust i filmtitlar som The Last House on the Left, House on the Edge of the Park och The Last House on Dead End Street och därför blev jag nyfiken på denna nykomling med en liknande titel, utan att veta någonting om filmens handling. House at the End of the Street bär dock inga som helst likheter med ovanstående titlar. Filmskaparna har förmodligen inte ens sett kultfilmerna tidigare utan bara läst filmtitlarna och tyckte att de var coola och bestämde sig för att göra ett hopkok av dem.

Jag gillar både Elisabeth Shue och Jennifer Lawrence som spelar mamma och dotter i filmen och de har båda visat stor talang när det kommer till skådespelaryrket. Här har de dock inte fått mycket att arbeta med i deras endimensionella roller, utan varken djup eller historia. Filmens premiss berättas under de första tio minuterna och sedan är det inte mycket som tillför någonting konstruktivt till historien. House at the End of the Street är fylld av klichéer och det är en typisk PG13-rysare, helt befriad från blodiga mord då de sker bortom kamerans lins och egentligen är det mer en thriller än en renodlad skräckfilm. Det är en film riktad till tonåringar och den ålderskategorin (och min sambo som gav den en stabil trea) tycker säkert att House at the End of the Street är bra, men det gör inte jag. Filmens regissör (och diskjockey) Mark Tonderai regidebuterade och skrev manus till Hush, en alldeles utomordentlig thriller som jag redan hunnit se vid två tillfällen. Sedan dess har jag varit nyfiken på vad han skulle hitta på härnäst men tyvärr visade det sig vara ett steg tillbaka. House at the End of the Street börjar ganska lovande men sedan går det stadigt nedåt och det är inte ett dugg spännande. Vi blir levererade standardvarianter av skrämselmoment som ska få publiken att hoppa till och sedan är det inte mycket mer. Nej detta var verkligen ingen höjdare. Se om Wes Craven och Ruggero Deodatos mästerliga terrorfilmer istället, de gör skäl för sina filmtitlar.