Bait (2012)

Josh ska gifta sig med sin bästa vän Rorys syster Tina och en bakfull dag efter svensexan beger de sig till jobbet. De arbetar som badvakter och hoppas på en lugn dag. Så blir det inte. Rory mister livet i gapet på en vithaj.

Ett år senare har Josh tagit jobb på ett köpcenter och Tina, som spenderat ett år i Singapore, dyker upp på arbetsplatsen med sin nya pojkvän. Samtidigt går ett rån fel och Tina tas som gisslan men det får ett abrupt slut då en tsunami lägger köpcentret under vatten. Som om inte det vore illa nog har jättevågen fört med sig en fyra meter lång vithaj och de få överlevande får kämpa för sina liv ännu en gång.

”Curious about what? Sharks are only curious about one thing. It's trying to decide if were food or not!”

Det släpps mängder av filmer varje år med hungriga hajar i huvudrollerna och de flesta är i ärlighetens namn ganska kassa. De flesta släpps direkt för dvd och bara ett fåtal får en chans att visas på den vita duken. Den australiensiska Bait fick premiär på bio och visades dessutom i 3D. I Sverige fick vi dock nöja oss med att hyra eller köpa filmen. När usla skapelser som Shark Night 3D får biopremiär här hemma är det besynnerligt att inte denna lilla pärla, gjord i rent underhållningssyfte, inte gick upp på biograferna då detta är så mycket bättre.

Kimble Rendall har bara regisserat en film tidigare och det var för tolv år sedan. Slasherfilmen Cut blev och är kanske mest ”känd” för att Kylie Minogue har en liten roll i den och vad jag minns från filmen var den inte särskilt bra. Nu är han tillbaka och har lyckats skapa en riktigt trevlig rulle fylld med tramsiga karaktärer, söndertrasade människokroppar och hungriga hajar. Persongalleriet är ganska maxat för att vara limiterat till en mindre yta. Vi får stifta bekantskap med en snattare, hennes pojkvän och hennes far som är polis, två rånare (en snäll och en elak), kåta och bortskämda ungdomar, en irriterande byracka och väldigt hungriga hajar. Trots att skådespelarna inte är mycket att hurra för är det ett ganska kul gäng och humorn som många gånger blir påfrestande i filmer som denna är här oftast riktigt kul, jag fnissar högt vid flera tillfällen. Julian McMahon som spelar plastikkirurgen Christian Troy i tv-serien Nip/Tuck dyker upp i rollen som den snälla rånaren Doyle. Han gör inte mycket väsen från sig men han påminner mig om vilken bra serie Nip/Tuck var och att det lär dröja innan något liknande gör entré i tv-rutorna igen. Bait har ett bra upplägg vilken är som en blandning mellan Deep Blue Sea och Malibu Shark Attack (som jag verkar vara ensam om att tycka är lite småkul), fast mycket bättre än de båda bottennappen. Jag älskar denna typ av filmer och detta är ytterligare en anledning varför. Det är perfekt underhållning efter en veckas slit på jobbet och allting är precis lagom cheesy. Specialeffekterna pendlar mellan gamla hederliga och mindre lyckade datoreffekter men det känns aldrig riktigt dåligt med undantag för den inledande hajattacken och några sekvenser som ser ut som om de var tagna ur ett tv-spel. Om jag skulle ha några invändningar skulle det vara att hajarna inte skördade fler offer och att det blir lite utdraget mot slutet, annars var det länge sedan en film i denna genre lyckades få min fulla uppmärksamhet under nittio minuter. Ska ni bara se en hajfilm i år, se Bait.