Serbiska Irene Dubrovna har immigrerat till Amerika och
försörjer sig nu som kläddesigner i New York. Hon bor i närheten av stadens zoo
där hon en dag träffar den charmiga Oliver Reed. De blir genast förtjusta i
varandra och slutligen gifter de sig. Irene beter sig alltmer besynnerligt och
berättar en gammal sägn från hennes hemby där kvinnor förvandlas till katter
när de blir intima med män och tar livet av dem. Oliver ber henne att söka
hjälp, vilket hon gör men Irene är övertygad om att hon fallit offer för
förbannelsen. Oliver börjar ångra sitt beslut om giftermål när han blir
förälskad i sin kollega Alice, men då är det redan för sent…
”There is, in some cases, a psychic need to
loose evil upon the world. There is, in some cases, a psychic need, a desire
for death.”
Cat People är Val Lewton’s första film som producent när han
nittonhundrafyrtiotvå fick jobbet som skräckfilmsansvarig på filmbolaget RKO.
Till billiga summor skulle han hitta filmer som kunde generera mycket pengar.
Hans första fynd blev Cat People,
resten är filmhistoria. För filmens regi står fransmannen Jacques Tourneur som
femton år senare gjorde den fantastiska Night of the Demon. De båda filmerna bär på flera likheter och tar upp samma ämne
- människan fascination för den uråldriga ondskan.
Cat People är en
stämningsfull psykologisk rysare som på många sätt känns före sin tid. Filmen
tar upp teman som annars var tabu, sexualitet, äktenskapsproblem och terapi.
Det är vardagsmat i dag men inte för sjuttio år sedan. Filmens budget, en struntsumma
på runt 130 000 dollar, märks inte alls av. Med hjälp av illavarslande
spänningsmoment och mörka skuggor visar filmskaparna att det otäcka inte alltid
behöver ligga i det vi ser, snarare i det som vi bara kan ana. Skådespelarna
känns alla trovärdiga och filmens mogna dialog förvandlar Cat People till en vuxen skräckfilm som egentligen är mer av ett
svartsjukedrama vilken beskriver Irenes skräck med ord istället för att
visualisera den. I mångt och mycket handlar Cat
People om en kvinnas rädsla och osäkerhet för sin egen sexualitet
(nyinspelningen som kom fyrtio år senare lägger ännu mer fokus på det sexuella
och det explicita och blir mer en erotisk thriller än ett psykologiskt
skräckdrama). Självklart finns skräckelementen här men det psykologiska går
före det groteska och letar man efter våldsamheter eller håriga bestar får man
leta någon annanstans, Cat People är skapad
för den begrundande tittaren. Det kunde ha blivit en monsterfilm som snabbt
skulle falla i glömska men istället lyckas Cat
People med den raka motsatsen, att skapa en tidlös filmklassiker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar