Spiders (2013)

En rysk satellit kraschar i New Yorks tunnelbana (fast i själva verket är det i Bulgarien) och säkerhetschefen Jason (Patric Muldoon från Starship Troopers och Melrose Place) skickar ner sin bästa man för att kolla läget. När Jasons erfarna kollega avlider efter att ha trampat fel på spåret och fått mängder av elektricitet genom kroppen börjar Jason att ana ugglor i mossen. Under obduktionen finner läkaren spindelbett och dessutom kryllar insidan av kroppen av spindelägg. Plötsligt flyr råttorna från tunnelbanan och det visar sig att de har en god anledning att lägga benen på ryggen. Livsfarliga spindlar från yttre rymden följde med satteliten till jorden och de växer och blir större och större i en rasande fart. Militären är snabbt på plats och försöker att tuta i befolkningen att det rör sig om ett virusutbrott men Jason och hans före detta fru Rachel förstår snart att det rör sig om någonting mycket farligare än så.

”A queen spider will weave an infinite supply of lightweight, bulletproof, stealth material. Whatever nation controls this material will have military and industrial advantage, lightyears beyond any nation.”

Jag har lite svårt för datoranimerade monsterfilmer eller djurskräckisar och alla de senare års skapelser med titlar som Mega Shark vs Giant Octopus eller Piranhaconda låter bättre på pappret än vad de är i praktiken. Efter att ha sett en del av dem kom jag snabbt fram till att de inte var min kopp te men när det dyker upp en film med ordet spindel i titeln har jag svårt att hålla mig borta. Självklart var jag tvungen att se vad nya Spiders var för någonting.

Regissören Tibor Takács slog igenom med dunder och brak under åttiotalet med skräckfilmen The Gate. Nej nu överdriver jag men filmen sågs flitigt under mina glansdagar som tonåring. Spiders är en lågbudget konspirationsthriller förklädd till djurskräck/monsterfilm och inte alls en renodlad spindelfilm som jag hade hoppats på. Det är en typisk direkt-till-dvd-produktion med vedervärdig musik och halvtaskiga skådespelare (Christa Campbell är dock ett kalaskex). Spiders börjar lovande och spindlarna ser faktiskt riktigt imponerande ut men det blir snabbt tråkigt och händelselöst. Det går mest ut på att Jason och Rachel ska ta sig från plats A till plats B och sedan blir det fokus på att de ska hitta sin försvunna dotter som dessutom fyller år. Det är alldeles för lite spindlar i filmen och när de väl dyker upp är det ganska oinspirerat. När den gigantiska drottningen gör sin Godzilla-liknande entré har jag redan tröttnat och väntar mest på att filmen ska ta slut. Spiders är bara nittio minuter lång med den känns som det dubbla. Det är löjligt och trist och även fast jag gillar monsterfilm i alla dess former visade sig Spiders vara ett riktigt bottennapp.