Mamma Ruthie åker på affärsresa till Rom och passar
samtidigt på att möta upp sin make som sällan spenderar någon tid med sin
familj. Hemma lämnar hon deras tioåriga son Philip som lider av svår astma,
tillsammans med pojkens morfar som vilar upp sig efter en operation. Samtidigt
planerar hembiträdet Louise, hennes pojkvän Jacques och familjens privata
chaufför Dave att kidnappa tioåringen för att få mer kling i kassan. Innan de
hinner sätta sin plan i verket hämtar Philip sitt nya husdjur, en orm. Allt går
åt helvete och när en polis kommer på besök för att se att allt är okej skjuter
Dave ihjäl honom och barrikerar sig i familjens hus tillsammans med sina
kumpaner. Ormen som Philip nyss hämtat visar sig ha blivit fellevererad och är
inte alls ett gosedjur för hemmabruk utan världens giftigaste orm - en svart
mamba. När ormen attackerat Louise försvinner den och är nu lös någonstans i
lägenheten. Utanför omringar polisen huset och kindnapparna blir allt mer
desperata att komma därifrån, till vilket pris som helst.
”You come late with your warning. The
snake is loose!”
När man tittar på dvd-omslaget förväntar man sig renodlad
djurskräck men så är ju inte riktigt fallet utan Venom är mer ett
kidnappningsdrama med en livsfarlig svart mamba i en liten men viktig biroll.
Jag har sett delar av Venom (jag tror
att den hette något i stil med Den Svarta
Mamban) på tv som liten men det dröjde många år innan jag kom att tänka på
filmen igen och dess titel hade sedan länge fallit i glömska. När jag stötte på
bilder från filmen insåg jag att det måste vara just denna som skrämde livet ur
mig som barn så utan att fundera närmare på saken beställde jag ett ex av Blue
Undergrounds släpp av Venom.
Tobe Hooper började regissera Venom men hoppade snabbt av då han inte kom överens med de
inblandade och regissören till The Blood
on Satan’s Claw, Piers Haggard tog över. Haggard hade väl inte direkt ”the
time of his life” under filminspelningen och tyckte att den svarta mamban var
trevligast av alla på inspelningsplatsen. Enligt Haggard hatade Oliver Reed och
Klaus Kinski varandra och så fort Reed fick chansen retade han gallfeber på
Kinski. Det var en problematisk produktion men resultatet blev desto bättre. Venom är en skön rulle som jag
definitivt kommer att se igen i framtiden. Det är en spännande, om än något
långsam thriller som levererar ett par riktigt intensiva nagelbitarsekvenser.
Den pampiga musiken bygger upp en riktigt bra stämning som lyckas göra filmen
spännande även under de partier då det egentligen inte händer någonting
speciellt. Alla de som är fångade i huset tillsammans med den svarta mamban är
kul karaktärer. Reed är förbannat bra som den psykotiske chauffören och Kinski
är en bra motpol och levererar ännu en gång ett stabilt personporträtt, om än
något nedtonat. Sterling Hayden (i en av sina sista roller) som spelar morfar
Howard är trovärdig som den före detta äventyraren som älskar att berätta
historier från när han var safariguide i Afrika för sitt barnbarn och Sarah
Miles är perfekt som den entusiastiska ormexperten Marion Stowe. Även fast den
svarta mamban inte spelar huvudrollen i Venom
är sekvenserna när den slingrar runt eller anfaller riktigt effektiva och den
inledande attacken med dess förödande konsekvenser är riktigt bra. Venom är en tidig åttiotalsfilm men
känns som någonting från sjuttiotalet och även fast jag förväntade mig en
skräckfilm på djurtemat blev jag inte besviken utan istället blev jag serverad
en väldigt effektiv kidnappningsthriller med bra skådespelare och en svart
mamba som grädden på moset. Venom var
verkligen en positiv överraskning och ett trevligt sällskap i väntan på att
våren ska anlända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar