Children of the Corn II: The Final Sacrifice (1992)

Den lilla staden Gatlin i Nebraska hamnar på nyheterna då över femtio mer eller mindre upplösta lik hittas. Barnen som under influens av sektledaren Isaac begått det fruktansvärda massmordet tros vara döda och de resterande ynglingarna skickas till grannstaden Hemingford för att placeras i fosterhem. Journalisten John åker till Gatlin i ett sista försök att rädda sin karriär genom att leverera en rykande het story och med sig har han sin tonårsson Danny för att kunna reparera deras trasiga relation. De tar in på ett Bed and Breakfast för att snoka runt i staden och sakta börjar mardrömmen att upprepa sig. Det finns fortfarande barn kvar som dyrkar Han-Som-Går-Bakom-Raderna och de gömmer sig ute i majsfälten i väntan på att deras nya ledare ska uppenbara sig och berätta för dem vad de ska göra.

”I saw the corn.”

Jag har som personlig uppgift att varje månad skriva åtminstone en recension av någon Stephen King relaterad film. Denna månad föll valet på den andra delen av Children of the Corn. Åtta år efter den första filmen som byggde på en trettio sidor kort novell av King kom den första av totalt åtta uppföljare (och en nyinspelning). Children of the Corn II: The Final Sacrifice tar vid där ettan slutade och sedan är det ingen hejd på vad de små snorungarna hittar på. Uppföljaren är blodigare än föregångaren och det är fascinerande att se all skada som majsen kan åstadkomma på den vuxna generationen. Children of the Corn II har inte samma otäcka stämning vilande över sig som den första delen men det kompenseras med en massa bra dödsscener där de vuxna faller offer för de unga galenpannorna. Voodooritualen i kyrkan, doktorsbesöket och incidenten på bingohallen är bra bidrag till filmserien och med undantag från slutsekvensen ser de flesta specialeffekterna riktigt bra ut. Skådespeleriet är helt okej men det finns inte många karaktärer som är särskilt sympatiska, och då menar jag inte snorungarna. Danny är en otroligt störig figur som räddas något när den uppfriskade romansen mellan honom och lokalbon Lacey uppstår. De unga sektmedlemmarnas ledare Micah är inte heller mycket att hänga i granen och är lite väl energisk i sitt agerande men vad vet jag, det kanske var menat så. Även om filmskaparna inte lyckas lika bra denna gång med att bygga upp en krypande otäckskänsla är det ändå en ganska underhållande historia med ett stämningsfullt ljudlandskap och ett bra tempo.

“Heavy metal music blaring out its profane message to the waiting ears of our impressionable children. Movies are filled with violence! Blood and bodies, naked bodies, writhing together, glorifying fornication! We are undone by our grievous animal desires.”

Religiösa tokar som predikar mumbo jumbo är ett läskigt ämne och ännu mer så när de gestaltas av oskyldiga små barn. I Children of the Corn II är emellertid de vuxna inte mycket bättre. Vi får en möjlig orsak till barnens beteende berättat för oss av den stereotypa indianen Red Bear som föreläser om hur den vita mannen förstört jorden den blivit välsignad med. Trots alla klichéer han spottar ur sig är det ändå ett lite småkul personporträtt som tillsammans med reportern hittar bevis på katastrofala handlingar som de flesta av de vuxna i den lilla staden har gjorts sig skyldiga till. Nu är ju Children of the Corn II inte någon djup och meningsfull historia som vill leverera ett nyttigt budskap till sina tittare utan bara en ursäkt att visa fler dödsscener i och runtomkring majslabyrinten och det är ju precis vad vi vill se, eller hur? Children of the Corn II är en helt okej uppföljare som håller mitt intresse uppe längs filmens gång. Slutet är över lite väl fort men utöver det är det en underhållande historia som även fast den inte är bättre än originalet är ett bra bidrag till serien.