Under en olycka skadas unga Virginia svårt och hennes mor
avlider. Chanserna för att Virginia ska överleva är minimala men tack vare sin
förmögna fader blir hon den första att ingå i ett experiment som återskapar
vävnaden i hjärnan. Resultatet anses lyckat och när hon betraktas som färdigbehandlad
flyttar fadern och Virginia tillbaka till hennes barndomshem. Virginia har
svårigheter med att komma ihåg vad det var som egentligen hände men sakta
återkommer minnesbilder från olyckan, följt av kortvariga minnesförluster.
Samtidigt som Virginia brottas med sina problem tar en ny mardröm vid, någon
tar livet av hennes vänner på de mest bestialiska sätt och ingen på Crawford
Academy går säker.
”I make real good midnight snacks. Are
you hungry?”
Det är härligt att man fortfarande har äldre skräckfilmer
kvar att se för första gången. Extra kul är det när de dessutom visar sig vara
riktigt bra. Det händer inte särskilt ofta längre att man stöter på dem men
ibland har man turen på sin sida. Happy Birthday to Me är en sådan film och en
av de få som jag verkligen velat se en längre tid, dessutom motsvarade den mina
förhoppningar.
Happy Birthday to Me
kom under en period då det producerades slasherfilmer på löpande band. För
regin står J. Lee Thompson, regissören bakom storfilmer som The Guns of Navarone och Cape Fear men jag förknippar honom ändå
mest med samarbetena med Charles Bronson. Deras filmer 10 to Midnight, The Evil That Men Do och Murphy’s Law är favoriter hos mig och tillsammans med Bronsons
samarbete med regissören Michael Winner är dessa filmer de jag tycker mest om
med skådespelaren. Nittonhundraåttioett var det dags för regissören Thompsons
första och enda entré i slasherfilmsgenren och resultatet blev ett av de mer
intressanta bidragen. Filmens manus står bland annat John Saxton (inte Saxon)
för, ingen mindre än samma mastermind som ligger bakom historien till den
ökända Ilsa: She Wolf of the SS och
bara där fick filmen mig intresserad.
Det har sedan VHS-eran varit svårt att få ta del av Happy Birthday to Me med dess
originalmusik under öppningssekvensen. Den illavarslande pianomusiken blev
ersatt med klämkäck discodunk. Varför någon valde att göra detta har jag ingen
aning om då pianot sätter stämningen för filmen alldeles utmärkt. Skit samma,
för några år sedan släppte det alltid lika pålitliga filmbolaget Anchor Bay
filmen på nytt - med rätt musik och dessutom med filmens originalaffisch som
omslag.
Happy Birthday to Me
är en ganska smart slasherfilm. Inte för att jag har någonting emot alla de
vars enda uppgift är att visa så många nakna kvinnokroppar som möjligt och
leverera hinkvis med blod, tvärtom jag älskar de flesta. Ibland är det dock
uppfriskande att stöta på en rulle som har lite mer att erbjuda och det har Happy Birthday to Me. Trots sin långa
längd (för att vara en slasherfilm) är det en fartfylld historia som håller ett
jämt tempo. Redan under filmens förtexter blir vi serverade det första mordet
och sedan är det jämna mellanrum mellan de resterande våldsdåden. Vad som sedan
följer är en historia där alla kan vara den potentiella mördaren eller offer.
Alla beter sig mysko och misstänksamt och det är inte helt lätt att klura ut
vem den skyldiga kan vara. Happy Birthday
to Me bygger upp en bra historia där de många pusselbitarna till sist faller
på plats, kanske inte särskilt trovärdigt men minnesvärt är det i alla fall.
Melissa Sue Anderson spelar här en roll som är långt från det hon
personporträtterade i succéserien Little
House on the Prairie men hon sköter sig bra och är sötare än någonsin.
Karaktären Virginia och hennes kämpiga förflutna är intressant och vi får ta
del av tragedin lite pö om pö, samtidigt som en galen mördare skördar offer på
de mest tillfredställande vis. Happy
Birthday to Me innehåller en bra vändning mot slutet och sedan ytterligare
en som kanske är lite onödig men för en sådan som mig som gillar b-filmer av
alla de sorter är det ingenting som stör mig något nämnvärt. För att vara en
slasherfilm är karaktärerna ovanligt detaljerade och även om vi inte lär känna
dom in på bara skinnet känns de trovärdiga. De uppfinningsrika morden är värda
väntan och även fast de inte är särskilt detaljerade är de riktigt brutala. Happy Birthday to Me är kanske mest känd
för incidenten med kebabspettet men ska sanningen fram så är det inte en av de
mest minnesvärda scenerna från filmen. Happy
Birthday to Me är en mycket bra kanadensisk slasherfilm som borde nämnas
oftare i genrens sammanhang och det är en självklar film att ställa mellan My Bloody Valentine och Curtains i
filmhyllan. Gillar du slasherfilm bör du inte missa Happy Birthday to Me.
denna har jag aldrig hört talas om... får kollas upp
SvaraRaderaVäldigt bra recension! /Fred
SvaraRaderaTack Fred!
SvaraRadera