I samband med att den nya tagningen av Friday the 13th hade premiär på biograferna 2009 släpptes
dokumentärfilmen His Name Was Jason: 30
Years of Friday the 13th. Jag köpte den när jag var i USA och i dubbeldvdn
låg en fribiljett till Marcus Nispel’s film om den machetesvingande mördaren
med hockeymask. Det var med stor spännig jag satte mig ner i biofåtöljen för
att ta del av ett helt nytt bidrag till serien. Många tyckte inte alls om
filmen som kan ses både som en nyinspelning och en helt ny tagning på franchisen
men jag blev positivt överraskad, trots att den hade sina brister. Tillsammans
med Nispel’s The Texas Chainsaw Massacre
tycker jag att Friday the 13th är ett
av de mest lyckade exemplen på den nya vågen av remakes av klassiska
skräckfilmer. His Name Was Jason var
en kul dokumentär som tyvärr inte tillförde många nyheter till den
entusiastiska Friday the 13th
publiken men fyra år senare kom den mest imponerande dokumentärfilmen (som bygger på boken med samma namn) om en
skräckfilmsserie någonsin – Crystal Lake Memories: The Complete History of Friday the 13th.
Crystal Lake Memories
är en mastig historia som har en speltid på närmare sju timmar. I kronologisk
ordning tas filmerna (och tv-serien) upp och vi blir serverade intervjuer av
oändligt många av alla de ansikten som har varit inblandade bakom och framför
kameran. Det är en förbannat underhållande och informativ dokumentär och även
fast det på pappret kan kännas som om de sju timmarna är i längsta laget upplevs
den inte det minsta mastig utan det är välspenderade timmar i tv-soffan. Mycket
av det som tas upp känner Friday the 13th
älskaren såklart redan till men det var ändå en hel del information som jag
aldrig tidigare tagit del av. Jag hade t.ex. inte en aning om att den sjunde
delen fick smeknamnet Frigay the 13th
då många av skådespelarna var öppet homosexuella och även fast jag visste att
den femte delen (vilken jag gillar skarpt) inte tillhör favoriterna trodde jag
aldrig att alla inblandade ogillade den så pass mycket, med undantag för
regissören som verkade vara nöjd med resultatet.
Friday the 13th
filmerna skapades för struntsummor och drog in multum varenda gång de gick upp
på biograferna och det är inte särskilt svårt att förstå. Serien blandar friskt
våldsamheter, sex och ond bråd död med ett strålande resultat. Även fast det
kanske finns bättre exempel på slasherfilmgenren där ute är det svårt att
bortse från det enorma inflytande Friday the 13th har haft på den oändliga
drösen filmer som följde. Friday the 13th
och dess uppföljare är de filmer jag har sett flest gånger genom åren och än
idag ser jag några stycken ur serien för femte eller tionde gången varje gång
datumet är inringat i kalendern. Utan Jason Voorhees så skulle inte mitt
filmintresse vara vad det är idag. Michael Myers och Freddy Krueger i all ära
men ingen av dem kommer ens i närheten av Jason’s storhet. Det är en grym
skapelse som innehåller allt som fick mig att börja tycka om skräckfilm. Jag
älskar allt som hör filmserien till, lika mycket nu som då. Det har länge
cirkulerat rykten om att det ska finnas längre och mer kompletta versioner av
filmerna och i Crystal Lake Memories
får vi se några av dessa exempel. Bortklippta sekvenser eller förlängda och mer
blodiga mord visas upp i mindre bra kvalité och som ett fan av serien känns
detta fullständigt magiskt att äntligen få ta del av. De är inte särskilt många
men i detta fall får man vara glad för det lilla. Filmserien har alltid haft
ett problem med censurens elaka sax och de flesta filmerna i serien, med
undantag från den första och de fyra senaste, har fått lida tack vare de
ondskefulla människorna på MPAA. Filmen som blev mest drabbad är Friday the 13th Part VII: The New Blood
där i stort sett vartenda mord blev ordentligt nedklippt eller återinspelat i
en tamare variant. Dessutom hade regissören Buechler oturen att behöva trilskas
med en verkställande producent som hatade skräckfilm och gjorde allt i sin makt
att förstöra Buechler’s vision. Regissören säger själv att ”the rating board raped my movie” och tillsammans med historierna
kring Friday the 13th: A New Beginning är
det sjunde kapitlet i dokumentären det mest intressanta. Ibland kan det bli
lite för mycket självglorifiering från de intervjuade skådespelarna men i det
stora hela är Crystal Lake Memories
en alldeles fantastisk upplevelse.
Jag kan sitta och ordbajsa mig igenom flera sidor med mina
synpunkter och upplevelser från dokumentären men har du läst såhär långt känner
du nog redan att det är hög tid att inkludera Crystal Lake Memories i din filmsamling. Vi har alla våra egna
minnen från filmserien och det känns lite som om man sitter i ett
diskussionsrum med likasinnade under speltiden och jag kände mig som ett barn
på julafton som fått en present som slår alla de andra barnens julklappar på
fingrarna. Jag såg hela dokumentären i ett sträck i helgen och pausade endast
för toalettbesök och hämtande av snask och skräpmat. Jag blev som uppslukad och
även fast jag till en början tyckte att de 265 kronorna var lite i det dyraste
laget kan jag såhär i efterhand intyga om att det var väl spenderade pengar.
Dessutom så hann jag inhandla mitt exemplar innan september månad tog slut och
fick därmed en exklusiv bonusdisk med ytterligare fyra timmars extramaterial.
Jag har inte hunnit ta del av det än men någon gång under veckan hoppas jag på
att se vad det har att erbjuda, jag återkommer på min Facebooksida med vad jag
tyckte och tänkte! Jag rekommenderar såklart Crystal Lake Memories varmt och den är ett måste i filmhyllan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar