Unhinged (1982)

Väckarklockan ringer och det är dags för de tre tjejerna Nancy, Terry och Gloria att styra kosan mot en jazzfestival. Innan de hinner nå sin slutdestination kraschar deras bil mitt ute i ödemarkerna under ett regnoväder och de mister medvetandet. Töserna vaknar upp i ett främmande hus där Marion och en man med mustasch vakar över dem. De blir erbjudna att stanna tills Gloria, som blivit rejält blåslagen, vilat upp sig och orkar ta sig hem igen. Snart möter de Marions manshatande och dominanta rullstolsbundna moder och efter en förtjusande middag med besynnerliga inslag märker de att allt inte står rätt till i hushållet. Flicksnärtorna känner sig iakttagna och hör stönande ljud och när Nancy inte återvänder från sin utflykt till närmaste byn börjar det bli otäckt. Och vad är det egentligen som försiggår i familjens uthus?

”You have to be as weird as they are to wanna live out in the middle of nowhere.”

Jag hade aldrig hört talas om Unhinged förrän jag köpte den på Möllans stolthet, vinylhandeln Rundgång, för en femtiolapp efter en snabb titt på omslaget. Då och då har titeln dykt upp men många filmer har inhandlats sedan dess och jag hade helt glömt bort att den fanns i min samling. Efter en jobb(ig) helg tog jag mig tid att äntligen se vad Unhinged hade att erbjuda. Unhinged var en av de sjuttiotvå filmer som hamnade bland de ökända video nasties och blev totalförbjuden i England. Kort därefter blev den borttagen från videohyllorna runtom i världen för att sedan falla i glömska, tills 2002 då indiedvd släppte den på dvd. Fast man kan väl inte direkt påstå att den var värd väntan…

”I can assure you that there are no men lurking around this house.”

Unhinged är en något annorlunda slasherrulle (trots sitt klassiska upplägg) som i vanlig ordning innehåller lite omotiverade nakenscener och ett par effektiva, om än inte särskilt grafiska, mord. För att ha en speltid på åttio minuter är det en stundtals seg film där det inte händer särskilt mycket under den första timmen. Det är en massa pratande och precis allting ska förklaras in i minsta detalj och även fast det är en ganska kul filmidé blir det snabbt övertydligt och påfrestande. De tre tjejerna är inte de tre smartaste äpplena på grenarna och deras pantade agerande är värre än vad vi är vana vid. Skådespeleriet är under all kritik och det känns som om alla inblandade läser direkt från manuskripten. Klippningen i filmen är urusel och scener avslutas abrupt gång på gång och vid flera tillfällen är det bara svart innan det ”tar fart” igen. Allt är inte dåligt och den bisarra stämningen som följer filmen igenom går inte riktigt att beskriva utan behövs upplevas med egna ögon och öron. Den skönt läbbiga elektroniska musiken höjer filmen något och vissa sekvenser är faktiskt riktigt bra. *SPOILER ALERT* Slutklämmen är fantastisk och otippad och har används flera gånger sedan dess, i synnerlighet i en liten film som kom året efter med en viss Angela i huvudrollen. *SLUT PÅ SPOILER ALERT* Tyvärr blir allt ofrivilligt humoristiskt, mest på grund av den totala avsaknaden av skådespelartalanger. Det gör emellertid Unhinged underhållande på ett helt annat plan och tillsammans med några polare och ett lätt berusat sinne fungerar Unhinged alldeles utmärkt som hjärndött tidsfördriv.