Tjugosju regissörer från olika delar av världen har fått
varsin bokstav (två får dela på en) att göra en kortfilm av med en speltid på under fem minuter.
De fick fria händer att prestera vad de ville så länge resultatet förknippas
med död. Det är en imponerande skara filmskapare som har samlats och många av
dem har de senaste åren regisserat filmer som jag håller väldigt högt. Det är
svårt att skriva om en film som innehåller tjugosex korta segment med en total längd
på strax över två timmar. Den limiterade speltiden filmskaparna fått, gör att resultaten
är på tok för korta för att hinna förmedla en otäckkänsla eller spänning.
Däremot får regissörerna chansen att flera gånger frossa i groteska våldsdåd.
The ABCs of Death är inte en perfekt film och resultaten pendlar mellan mediokert
och ibland totalt meningslöst till fullkomligt strålande. Det är ett intressant
projekt och de två timmarna kändes inte särskilt långa. Jag önskar emellertid
att vissa av filmens historier hade varit längre medan andra kunde ha skippats
helt men då skulle ju hela konceptet fallera och en längre speltid skulle vara lite
väl mastig att ta sig igenom.
The ABCs of Death
har ingen historia som binder sekvenserna samman som fallet är med de flesta
antologier av fasansfulla berättelser utan här är det snabba ryck mellan det
ena mer bisarra än det andra. Sex, våld och ond bråd död får slåss om speltiden
och avföring, sperma, blod och andra kroppsvätskor gör sig ofta påminda. Filmen
levererar många olika sinnesstämningar. Ibland suckar jag när det blir för
tramsigt, i nästa stund överraskar filmskaparna med att skapa någonting vackert
i det skrämmande. Stundtals är det riktigt roligt men i nästa stund sätter jag skrattet
i halsen. Det enda som går som en röd tråd genom de korta filmerna är just kulören
röd, varje segment inleds eller avslutas med färgen.
Mina favoritsegment är de som följer: Bigfoot (vuxna diktar ihop en skrämmande historia för att få en
liten flicka att gå till kojs), Ingrown
(en man har en fastbunden kvinna i sitt badkar – båda bär vigselringar), Libido (två män vaknar upp fjättrade vid
varsin stol i ett rum och tvingas masturbera till allt mer osmakliga
situationer samtidigt som maskerade åskådare följer händelserna – förloraren avrättas),
Removed (kamerafilm avlägsnas från
huden på en sargad människokropp och snart går allt käpprätt åt helvete), Toilet (med hjälp av leranimationer
visar regissören att en ung pojke har all anledning till sin rädsla för
toalettbesök), Unearthed (ett monster
jagas i skogen) och XXL (övervikt får
ett tragiskt slut i sann fransk extremfilmsanda). Det finns fler episoder som
är värda att nämna och från bokstaven S och framåt är i stort sett varenda
bidrag underhållande på sitt eget vis. Överlägset bäst av dem alla är dock Timo
Tjahjanto’s L is for Libido. Allt som
han har haft ett finger med i spelet har varit lysande skapelser och för er som
ännu inte sett hans Darah eller Safe
Haven från V/H/S/2 bör göra det snarast! The ABCs of Death är en annorlunda men högst intressant, om än
något ojämn rulle som de flesta nog kan hitta någonting i som de gillar. En
uppföljare är redan på gång.
De bidrag som inte vann och fick vara med i filmen finns utlagda på youtube. Många är i min mening mycket bättre än de som kom med i den färdiga filmen.
SvaraRaderaDe måste jag kolla upp! Tack för tipset!
SvaraRadera