Striptease (1996)

När Erin blir sparkad från sitt jobb som sekreterare på FBI gör hon allt i sin makt för att hindra sin sjuåriga dotter från att flytta in permanent tillsammans med sin dumsnut till far. En elakartad vårdnadstvist gör att hon i desperation tar jobbet som strippa på strippklubben Eager Beaver för att tjäna ihop tillräckligt med pengar för att bevisa att hon kan försörja sin dotter. Den högt uppsatta politikern David Dilbeck, som är farligt nära att bli omvald, begår tabben att misshandla huvudpersonen i en svensexa och blir snart utpressad på pengar och makt. På kuppen blir han dessutom förälskad i Erin och gör allt vad han kan för att komma innanför hennes trosor, samtidigt som Erin utnyttjar situationen och smider planer på att ensam få vårdnaden om sin dotter Angela.

”An angel appeared. An angel of pure delight.”

Det var något av en big deal när Demi Moore plötsligt bestämde sig för att kasta kläderna i den redan i förväg förväntade kioskvältaren Striptease. Hon gjorde det emellertid inte gratis, tolv miljoner dollar fick hon för sin insats – en rekordhög summa för en skådespelerska nittonhundranittiosex. Såhär i efterhand är hennes agerande inte särskilt konstigt då både Sharon Stone och Madonna gjort liknande bedrifter några år tidigare och erotiska thrillers och dramas var på tapeten under början och mitten av nittiotalet. Någon dunderhit blev dock aldrig Striptease.

”I give you anything you want. A diamond ring. A Lexus. I’ll get you a condo on the beach. Just be my girlfriend.”

Striptease är en svindyr b-film som är fullproppad med flamsigt agerande och töntig dialog – och förstås massvis av nakna tuttar. Efter arton minuter inträffar det som filmpubliken har väntat på – Demi Moore visar brösten och det är just detta som Striptease gjorde sig redan i förväg omtalad för. Särskilt sexig är dock inte Striptease. Exponerade bröst dyker upp precis överallt, nästan hela tiden och dreglande män gör sitt bästa för att visa sitt intresse genom att stoppa knyckliga dollarsedlar i troskanterna. Till största del så utspelar sig Striptease just på strippklubbar och så mycket till handling får vi aldrig ta del av. Inte för att filmen inte försöker under nästan två timmar men det är förgäves. Samtidigt som Striptease vill berätta en hjärtskärande historia om en stark singelkvinnas kamp om vårdnaden av sitt älskade barn, så begravs historien i en konstig mix av villig och ofrivillig humor och ofta känns Striptease som en tvättäkta buskis. Det är en otroligt lökig film på bästa möjliga sätt och detta är tack vare Burt Reynolds. Han är helt fantastisk som den tappade politikern i blåsväder som smyger runt och fluktar efter kvinnor i konstiga förklädnader och han regerar i varje scen han är med i. Hur sköter sig då filmens huvudrollsinnehavare Demi Moore? Låt oss säga så här, hon är definitivt inte värd tolv miljoner dollar. Om man inte tar Striptease på för stort allvar så är det en riktig höjdarrulle, annars är den lätt att avfärda som smörja. För mig är dock Striptease ett sant guilty pleasure och hur jag än vrider och vänder på det så är det en otroligt underhållande film som fått alldeles för mycket oförtjänt skit genom åren.