Game of Werewolves (2011)

En förbannelse som föddes i början av nittonhundratalet gör sig påmind hundra år senare när författaren Tomás beger sig till sin hemby Arga efter femton års frånvaro. Tomás lånar sin mormors gamla hus för att slå sig till ro och för att påbörja arbetet med sin nästa roman. Han stöter ihop med barndomsvänner, sin före detta förläggare och en avlägsen släkting som sadlat om till präst men ingenting är sig likt. Byborna bär på en fruktansvärd hemlighet, en hemlighet som är skriven i Tomás släkts blod och när månen blir full börjar terrorn…

”Ikväll, med herrens nåd, kommer förbannelsen som har drabbat vår by under 100 år att brytas.”

Jag har hört mycket gott om den spanska skräckkomedin Game of Werewolves och det var med spänning som jag tryckte på play efter att jag till och med fått min sambo intresserad. Filmen var ett av de bidrag som visades under Lunds Fantastiska Filmfestival förrförra året men då den visades på tok för sent så blev det aldrig av att jag såg den, förrän nu.

”Det finns en varulv här! Ring polisen!”

Varulvar, precis som vampyrer, har aldrig tilltalat mig men såklart så finns det några gedigna undantag - jag hade hoppats på att Game of Werewolves var en av dem. På pappret ser allt bra ut men ganska så snart så inser jag att detta inte kommer att tillfredställa mig överhuvudtaget. Det händer en hel del under filmens gång men den håller ändå ett ganska slött tempo och fångar aldrig riktigt min uppmärksamhet. Jag vet inte om det kan bero på att jag inte var på rätt humör eller för att en surpuppa satt och surade vid min sida men jag satt hela tiden och väntade på att någonting skulle hända, någonting som skulle få mina mungipor att röra på sig eller öka pulsen. Jag hade satt ribban ganska högt redan innan jag satte filmen i dvd-spelaren och jag ville verkligen tycka om Game of Werewolves. När ett filmomslag stoltserar med att ”Shaun of the Dead möter Wolfman” så blir man ju såklart lite skeptiskt men när säkra källor har försäkrat mig om att det är en klockren blandning av skräck och komedi så är det ju klart att man har höga förväntningar. Humorn fungerar emellertid inte alls för mig och med undantag för fingersekvensen så finns det inte mycket i Game of Werewolves som kan kallas för humor. Specialeffekterna är det dock inget fel på och varulvarna och dess förvandlingsscener är riktigt bra, men det räcker inte. Det blir ofta högljutt och hysteriskt och jag väntar tappert på att det någon gång under filmens gång ska vända och att det ska bli sådär bra som alla andra verkar tycka, men det blir det inte. I slutändan är Game of Werewolves en av årets största besvikelser.