En båt lägger till vid den lilla ön Emerald Isle i North
Carolina och några snubbar som importerar exotiska djur får några mystiska ägg
av besättningen, men då de luktar illa dumpas de vid sidan av vägen. Nitton
somrar senare har äggen sedan länge kläckts och Patrick och hans familj och
jycken Buster åker i vanlig ordning till ön för att fira sommarlov. Ett
ondskefullt oljebolag har dock förgiftat ön och en natt försvinner Patricks
föräldrar spårlöst och lämnar honom i ett närmast katatoniskt tillstånd. En psykiatriker
försöker få Patrick att bearbeta sorgen genom att åka tillbaka till ön och möta
sin stora rädsla men det var ett stort misstag. Ön kryllar av aggressiva
muterade komodoödlor.
”You shouldn’t have
come here.”
Komodo är en ganska snäll monsterfilm, trots sin
femtonårsgräns, och den som väntar sig slafsiga attacker kommer att bli
besviken. Det förekommer lite blodiga efterdyningar men i det stora hela är det
en ganska tam film beträffande det grafiska våldet. Komodoödlorna är dock
imponerande skapelser och även fast jag aldrig har sett en med egna ögon så ser
de förbannat verklighetstrogna ut, de är verkligen inga varelser som jag skulle
vilja hamna öga mot öga med. Specialeffektskillen Michael Lantieri vet vad han
sysslar med då han legat bakom mängder av liknande skapelser och även fast han
själv inte står bakom specialeffekterna i Komodo
så var han nog ganska så bestämd med hur han ville att ödlorna skulle se ut i
slutändan. Komodo är Lantieris första
och enda film som regissör och trots att filmen inte sticker ut så är det ändå
lite konstigt att han aldrig satte sig bakom kameran igen. Komodo är en underhållande monsterfilm som inte gör allt för mycket
väsen av sig med att tro att den är någonting exceptionellt. Den levererar vad
den ska och nöjer sig med det. En av killarna i manusduon ligger bakom den två
år tidigare ormrysaren Anaconda och dessa båda filmer är ganska snarlika
varandra. Historien är dum som fan och dialogen och agerandet är lika idiotisk
men det bortser man automatiskt från då det inte är dessa kvalitéer man söker
efter i en film som Komodo.
”Drilling poisoned the environment. They got
nothing to eat. Well, until you people showed up.”
Komodo håller ett
högt tempo och mördarmaskinerna gör entré tidigt in i filmen och dyker sedan
upp med jämna mellanrum. Det hinner aldrig bli tråkigt och den större delen av
speltiden fördriver karaktärerna på flykt och en efter en trillar de av pinnen
innan den obligatoriska och inte alltför originella upplösningen äger rum. Komodo är inte det bästa exemplaret inom
genren men det är långt ifrån det sämsta. Det är ett helt okej tidsfördriv som
var bättre än väntat och det räcker gott för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar