Morituris (2011)

Tre killar och två tjejer som träffats på ett diskotek kvällen innan sitter i en bil på väg mot ett rejvparty. När mörkret inkräktar och vännerna bestämmer sig för att förfesta i en skog innan knarkandet och dansandet sätter igång på allvar, förändras plötsligt stämningen. Männen förvandlas till monster och våldtar och misshandlar de försvarslösa tjejerna. När töserna till slut lyckas överrumpla sadisterna och fly börjar den riktiga mardrömmen. Området är en begravningsplats för illsinta gladiatorer som nu vaknat till liv och skogen blir deras nya arena.

”Vi var rädda att någon skulle vara farlig. Men ni är så trevliga. Vi är glada att vi är här.”

Italienska Morituris har funnits på min radar en längre tid och innan jag tryckte på play fick jag samma känsla i kroppen som när jag tittade på Fulcis, Lenzis eller Deodatos filmer för första gången. Jag plockade hem dvdn från årets sci fi mässa i Malmö från de trevliga killarna på SubDVD och Njutafilms ska verkligen ha en eloge för att de släpper denna typ av film hemma i Sverige till ett dessutom humant pris.

Morituris inleds becksvart med att beskriva den kommande mardrömmen i bara några få meningar: ”Inget är tillräckligt för dem som skall dö, eller för dem som redan är döende. För varje dag som går närmar vi oss den sista dagen. För varje timme närmar vi oss avgrunden dit vi alla ska falla.” Efter detta får vi ta del av en semestervideo där en familj och pappans snuskiga farbror blir avbrutna i sin picknick när någon med ett stort vasst föremål tar livet av dem allihop. Sedan tar den riktiga historien vid och vi får bekanta oss med de fem ynglingarna som är på väg till rejvpartyt. Det dröjer ungefär en halvtimme innan det börjar hända grejer men då får vi valuta för pengarna. Sexuella övergrepp och grova utspel fyller de kommande tjugo minuterna och det är ingenting nytt på planeten men under filmens sista halvtimme blir det riktigt underhållande. Tydligen ska Morituris vara inspirerad av sanna händelser som utspelade sig i Italien under mitten av sjuttiotalet då två unga kvinnor blev våldtagna och den ena mördad av tre unga män. Detta är ju dock lite tramsigt att sätta i filmens sammanhang då det enda som stämmer in i verkligheten är just att den innehåller tre män som våldtar två unga kvinnor, sedan slutar likheterna och in i bilden kommer filmens intressanta karaktärer – de levande döda gladiatorerna. Beväpnade med livsfarliga vapen, försedda med tuffa visir och indränkta i damm och smuts visar de skräckinjagande gladiatorerna ingen nåd, inte ens mot de oskyldiga flickebarnen.

Morituris är skoningslös våldsunderhållning som blandar friskt bland genrerna och i det stora hela är Raffaele Picchios första och hittills enda film riktigt lyckad. Från och med det att gladiatorerna kommer in i bilden blir det riktigt stämningsfullt och det levereras den ena grova scenen efter den andra. Sergio Stivaletti behöver väl ingen närmare presentation om man är bekant med de italienska våldsfilmerna från åttio- och nittiotalet. Hans specialeffekter är som vanligt top notch och min enda invändning är att jag önskar att de vore fler. Både till tonen och till utseendet är Morituris en väldigt mörk film. Även under dagtid är det dunkelt och ibland svårt att se vad som försiggår men så länge det är svart i hemmet är detta ingenting som stör. Ljudbilden sätter tonen till filmen alldeles utmärkt med ett mullrigt syntlandskap och under de mer kaotiska sekvenserna får melodisk black metal agera soundtrack. En sidohistoria där männens polare fördriver tiden med en prostituerad genom att hälla syra på henne och introducera en mus för en ingång de inte ska vara välkomna in i känns som den är skapad enbart för att chockera men det är egentligen ingenting att klaga på, den känns bara onödig. Morituris är inget mästerverk men den är fan så mycket bättre än det mesta i skräckfilmsväg idag och det är filmer som denna som fick mig att älska genren helhjärtat. Jag skulle med nöje se en tvåa och då får det gärna vara ännu mer fokus på de tuffa gladiatorerna, om filmen fokuserat mer på dessa figurer skulle Morituris få full pott i betyg. Morituris visar dock att Italien fortfarande är ett land att lita på när det kommer till våldsamma skräckfilmer - jag vill se mer!