The Night Flier (1997)

Skitstöveln Richard Dees jobbar som journalist på skräptidningen Inside View och är minst sagt trött på sitt arbete. Efter lite övertalning tar hans morbida sida över och han börjar gräva i historien om en man som landar på flygplatser nattetid och lämnar lemlästade kroppar, tömda på blod, efter sig. Ju mer Richard nystar i historien, desto närmare kommer han mannen som han ger smeknamnet Nattflygaren. Meddelanden skrivna i blod säger åt honom att sluta leta efter sanningen men även fast Richard känner på sig att uppdraget kan bli hans sista så vägrar han att ge upp. Nattflygaren är ärkefienden och hans jämlike, i en och samma person, och personifierar allt som Richard i grund och botten har sökt efter i hela sitt liv. Historien skrämmer honom lika mycket som den fascinerar honom och Richard kan inte sluta innan han har stått öga mot öga med Nattflygaren, oavsett vilket pris han får betala.

”Why do all the weirdos have to fly at night?”

Jag har haft en paus från Stephen King efter det att jag läst hans första trettio böcker på raken och sett lika många filmer som bygger på hans verk. The Night Flier har jag dock varit på jakt efter en längre tid, både i bok- och filmform och inom loppet av mindre än en månad hittade jag båda varianterna i begagnat format. The Night Flier (eller Nattflygaren som den heter på svenska) bygger på en novell med samma namn, signerad just Stephen King. Den skrevs ursprungligen för antologiboken Prime Evil (Ondskans Väsen) där han delar sidor med bl.a. Clive Barker, Whitley Strieber och Peter Straub. De flesta som har läst historien tidigare har dock förmodligen gjort det i Kings egen samling Nightmares and Dreamscapes (vilken under en kort period fanns utgiven på svenska under titeln Nattmaror och Drömlandskap och som nu är ett eftertraktat och svindyrt samlarobjekt). The Night Flier är en klar favorit bland Kings kortare historier och definitivt en av hans mörkaste.

”Never believe what you publish, and never publish what you believe.”

The Night Flier var till en början tänkt att få biopremiär men istället visades den på amerikanska kabelkanalen HBO, tre månader innan den tilltänkta premiären. Det är en mörk och morbid filmatisering (precis som förlagan), kanske en av de mörkaste Kingfilmatiseringarna någonsin. The Night Flier andas död och fara och reportern (skickligt porträtterad av Miguel Ferrer) kommer allt närmare den oundvikliga uppgörelsen med både sig själv och monstret han jagar. Det ligger en olustig stämning över hela filmen och även fast den aldrig blir särskilt otäck är det en grymt stämningsfull berättelse som fångar Kings dystra vision väldigt bra. Precis som förlagan så är det inte en särskilt spännande historia, snarare en studie i ren ondska och vad som försiggår i reporterns inre. Hela filmen är en transportsträcka som är ganska lågmäld och helt befriad från skrämseleffekter. Vi får ta del av en rad härligt groteska våldsdåd och en final som till och med slår Kings skrivna ord. Specialeffekterna ser ut som någonting som har skapats för en film som gjordes minst tio år tidigare, precis så som jag vill ha dem. The Night Flier är ett utmärkt exempel på när King görs rätt på film. Filmatiseringen, som jag bara har sett en gång tidigare, hör till en av de bästa adaptionerna av Kings verk och det är ett måste för alla som gillar skräckmästaren.