Det är julafton och förberedelserna inför årets mest
glamorösa fest i skyskrapan Tower Sky pågår. Det anses vara Koreas lyxigaste
skyskrapa där 5700 boende bor i de 1700 lägenheterna. När de obligatoriska
inspektionsronderna görs, uppmärksammas det att sprinklersystemet inte når över
den sextionde våningen och att det förväntas starka vindbyar. Trots trubbel
avfärdas problemen som struntsaker och det är klackarna i taket och julfirande
för hela slanten. Galejet blir kortvarigt när en helikopter kraschar in i
byggnaden och kaos utbryter. Det som inte får hända händer – skyskrapan
brinner!
”Vilka era
förväntningar än är på den här kvällen så kommer de att överträffas.”
Koreanska The Tower har jämförts med The Towering Inferno
och det är inte det minsta konstigt. Filmen är klart inspirerad av
Hollywood-hitten från sjuttiotalet och det är svårt att inte se de många
likheterna i både handling och händelseförlopp. Det är egentligen skit samma om
The Tower är en officiell
nyinspelning eller inte då det på löpande band görs halvtaskiga remakes i
Hollywood och detta är fan så mycket bättre än de flesta.
Ӏh, vad skulle kunna
hända?”
The Tower
innehåller allt en bra katastroffilm ska innehålla. Vi blir serverade den
obligatoriska inledningen där huvudkaraktärerna presenteras och efter en
halvtimme drar det igång med grymma specialeffekter och filmen lyckas hålla ett
jämnt tempo under de två timmarna. Längs vägen får vi ta del av de ofrånkomliga
händelseförloppen med allehanda hinder och incidenter och det hela avslutas i
en tårdrypande final. Min enda invändning mot The Tower är de grymt irriterande humoristiska inslagen. Den
högljudde kocken som ska fria till sin flickvän är otroligt enerverande och
självklart så är han en av dem som lyckas klara sig med livet i behåll (ursäkta
spoilern). Jag vet inte om detta skrattas åt i hemlandet men jag har svårt att
tro att någon kan tycka att det är roligt. De religiösa tokstollarna som ber
efter ständiga mirakel (som självklart besvaras) är heller inte något som jag
uppskattar men det spårar i varje fall inte helt ur. Däremot är
kärlekshistorien mellan två av de anställda (han har hand om säkerheten och hon
är köksansvarig) ett charmigt inslag som jag faktiskt köper rakt av. Filmens
karaktärer kommer dock i andra hand då The
Tower först och främst fokuserar på de spektakulära specialeffekterna och
där har det verkligen inte sparats på krutet. The Tower levererar ingenting nytt men filmen är spännande och
håller samma höga kvalité som Hollywoods alldeles egna eldinferno. Gillar du
katastroffilmer kommer The Tower inte
att göra dig besviken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar