Witchboard (1986)

Linda och Jim har fest hemma i lägenheten och som vanligt när Jims före detta bästis, som dessutom är betuttad i Linda, kommer på besök blir galejet allt annat än roligt. För att lätta upp den tryckta stämningen plockar Brandon fram sitt ouijabräde, vilket han har använt för att kontakta David, en pojke som dog vid tio års ålder. Tramserier gör att David blir upprörd och efter det att Brandon fått sina bildäck punkterade är festen slut. Linda som fascinerats av brädet börjar använda det ensam och till en början är anden hjälpsam och vänlig men det förändras snart. När Brandon kommer för att hämta tillbaka sitt ouijabräde börjar trista saker att hända. Anden som Linda kommunicerat med är inte en tioårig pojke utan en galen yxmördare som försöker ta Lindas kropp i besittning.

”Oh, don’t worry. It’s perfectly safe.”

Witchboard är en av mina absoluta favoritskräckisar från åttiotalet. Jag såg den och uppföljaren (som ni kan läsa mer om HÄR) fler gånger än jag kan räkna som tonåring. Sedan jag gjorde mig av med mina gamla VHS-kassetter, är det nu första gången jag sett om Witchboard. Scream Factory fortsätter att spotta ur sig fantastiska utgåvor av gamla skräckfilmer och nu har turen alltså kommit till Witchboard. Deras sprillans nya släpp är inget undantag och blu-ray/dvd kombon är fullmatad med extramaterial och filmen i sig har aldrig sett så här bra ut.

Witchboard är regissören Kevin Tenneys debutfilm och även fast många höjer hans Night of the Demons (en film jag måste se om snart igen) till skyarna så tycker jag att Witchboard är hans bästa film. Det är en simpel men förbaskat effektiv historia med otroligt bra och stämningsfull musik, signerad regissörens bror Dennis Michael Tenney. Utseendemässigt ser Witchboard väldigt bra ut och Tenney är en begåvad regissör som vet hur man hushållar med en films budget, utan att det ser billigt ut. När den osynliga anden rör sig i omgivningarna, samtidigt som kvidande barnstön agerar effekthöjare, myser jag av välbehag. Kärlekstriangeln mellan Linda och de båda före detta bästisarna Jim och Brandon är för att vara en film av denna sort förvånansvärt bra och även fast den egentligen är klichéartad så det bara skriker om det funkar den tack vare bra skådespeleri. Mediet Zarabeth är emellertid ännu mer irriterande än jag minns henne och när hon utbrister ”TTFN” (ta ta for now) vill jag bara gömma mig bakom skämskudden. Witchboard är inte en särskilt våldsam eller grafisk rulle utan precis som uppföljaren så lägger den mest krut på atmosfären, vilken är felfri. Det finns några blodiga sekvenser men jag har svårt att tänka mig att filmen censurerades i Sverige ens när den gjorde entré på hyrfilmsmarknaden. Jag såg uppföljaren för några månader sedan och när jag nu sett originalet inser jag hur lika de båda filmerna är. Jag gillar uppföljaren skarpt men originalet är bättre. Witchboard är ett utmärkt exempel på en lyckad åttiotalsskräckis och den kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.