Island of Death (1976)

De båda brittiska turisterna Christopher och Celia åker till den grekiska ön Mykonos för romantik när turistsäsongen är över och vintern är på väg. En romantisk resa betyder emellertid någonting helt annat för Christopher och Celia än för de flesta andra förälskade par – de är på flykt från lagen och snuten Foster är dem hack i hälarna. De inleder vistelsen med att ligga med varandra i en telefonkiosk samtidigt som de ringer Christophers mamma och låter henne lyssna på deras stönande i andra sidan av telefonluren. Sedan eskalerar galenskaperna i en rasande fart och terror, tortyr, övergrepp och mord följer i parets fotspår…

”Is this some kind of a joke? I mean, men drink tequila and girls milk. How come you do vice versa?”

Jag har läst mycket om Island of Death genom åren men jag har aldrig sett filmen tidigare. När Arrow Video hade rea vid årsskiftet passade jag på att knipa ett exemplar av deras ocensurerade och nyrestaurerade utgåva. Island of Death är exploitation när den är som mest utflippad och skitig. Filmen är helt galen. Utan att överdriva så är det en av de konstigaste filmer jag någonsin har sett och jag har sett mycket vrickad film genom åren. Island of Death har en enda uppgift och det är att chockera tittaren, ingenting annat. Jag är en härdad filmtittare (och nej, detta chockerar inte mig det minsta) men Island of Death är helt knasig, det är ingen hejd på galenskaperna. Någon direkt handling finns här inte utan det är mest en massa scener staplade efter varandra där Christopher och Celia tar livet av öborna på kreativa sätt, samtidigt som den ena fotograferar våldsdåden. Det finns så många scener som är helt uppåt väggen att de blir för många att räkna upp men jag kan säga så här mycket att en halshuggning med hjälp av en grävskopa, kvävning med målarfärg, övergrepp på en get, en golden shower och en perverterad fårherde finns inkluderade i filmen.

”Let me show you how good boys get a decent erection.”

Island of Death är sprängfylld med naket och våld men filmen är brutalare på pappret än vad den är i verkligheten. Det blir aldrig (med få undantag) särskilt grafiskt, varken när det kommer till våldet eller sexet men det är en elak film med aggressiv dialog och totalt oacceptabelt beteende från de båda huvudpersonerna (och de flesta av de andra bisarra figurerna med för den delen). Christopher glider runt på ön och förespråkar ”normalitet” genom att mörda alla med ett avvikande beteende (utan att fundera över sina egna galenskaper). Finns det ingenting som ”sticker ut” på ett eller annat sätt så som t.ex. homosexualitet, drogmissbruk, otrohet eller ”fel” hudfärg så skapar han det tillsammans med Celia och mördar sedan de stackars satarna för att stilla sina egna sjuka behov.

”You know little red books bring me bad luck.”

I det intressanta och informativa extramaterialet berättar regissören Nico Mostorakis att han hade en enda ambition med Island of Death – att tjäna en massa pengar. Efter att han sett Tobe Hoopers The Texas Chain Saw Massacre på bio gav han sig fan på att själv göra en film med så mycket perversioner och våld att Hoopers film skulle likna en barnfilm i jämförelse för att sedan förhoppningsvis dra in storkovan. Resultatet är inte en film regissören är nöjd över och han säger själv att han inte kan förstå varför någon överhuvudtaget vill se den och än mindre kalla den för en kultklassiker. Island of Death är inte en särskilt bra film men det är svårt att inte älska en skapelse som denna. Allt är helt banana och det är omöjligt att ta på allvar. Om man ska summera Island of Death så bra som möjligt så kan man kalla den för en våldsam variant på ett klassiskt tema (med en liten tvist mot slutet) där ett förälskat par bryter mot lagen à la Bonnie and Clyde, Badlands eller Natural Born Killers fast här är allting draget till sin spets utan varken mening eller logik. Paret som spelas av Robert Behling och Jane Lyle är förvånansvärt bra i sina roller och hans totala galenskap och hennes vackra utseende men labila beteende fungerar perfekt ihop. Soundtracket är störtskönt och blandar flummiga syntslingor med hittiga sånger (med absurda texter skrivna av regissören som även står som producent och för manus). Island of Death är förstås en film man bara måste se men var beredd på att se all galenskap du kan tänka dig och lite till. Inte en film du ser tillsammans med en nyfunnen kärlek direkt.